Torkade mina tårar, kramade om mig, la mig i dina knän, höll dina händer på min panna, kände om jag var varm, tog hand om, så länge sedan sist, smekte min panna, mitt hår, la handen på min mage, höll min hand hårt...

Det kan bara konstateras - det här är en jobbig separation. Så många tårar, så många ensamma stunder att packa ner ett hus på.
Det gör ont att höra att han flyttat in dit, och jag tänker vad är det för kvinna som låter en man flytta in utan att de ens träffats - Bonus och hon?! De träffades för första gången härom helgen men då bodde han redan där.

Jag trodde att jag var mer klar ned honom, men när jag låg där på soffan i hans knä och allt kändes som vanligt så inser jag att jag inte alls är klar. Jag vill att han ska komma hem, be om ursäkt, säga att allt blir bra, säga att våra år betyder något mer än att bara knulla bort.
Men han gör inte det, han bor hos henne, en annan kvinna. Och kvällens stund i soffan får mig att undra om han är klar med mig?

Jag bryter ihop när den tyngsta stunden kommer, då han sätter sig i bilen och rullar ut från vår gård, hem till henne. Ringer min bästa vän i tårar och kommer på mig själv med att det är nu jag kommer att slippa klumpen i magen varje helg av rädsla för att det blir för mycket alkohol. Jag kommer också slippa en totalt omedgörlig tonåring som lanar hela nätterna och dricker upp mina Amarone som om det vore hallonsaft. Jag kommer slippa ständiga diskussioner om ett kravlöst föräldraskap.

... men ikväll saknar jag han som var mitt allt, han som bara för tre timmar sedan höll om mig vackrare än någonsin och var så fin.
Det är tungt ikväll...

 

M

15 oktober 2013 23:38

Men inte spelar det väl någon roll om han var vackrare än någonsin! Utsidan är ointressant - hur ser hans insida ut? Det är ju trots allt den som är han!

 

Malin

16 oktober 2013 13:41

Kära nån... :( Vilken fruktansvärt jobbig situation... Det känns som riktigt dubbla budskap att han valde att göra sådär också. Usch.
Kramar i massor till dig vännen. Det blir bra till slut, jag lovar.

 

Gua

16 oktober 2013 15:16

Jag har läst din blogg en längre tid och måste erkänna att jag många gånger tidigare tänkt skriva LÄMNA HONOM, när jag mellan raderna har förstått att er relation inte var riktigt sund, med tankte på era olika förhållningssätt till bl a barn och barnuppfostran. Nu har han svikit dej på det grövsta än en gång och jag önskar verkligen att du skall gå vidare i livet - dina förutsättningar att klara dej till ett nytt fint liv verkar mycket goda. Se framåt! Du kommer att lyckas!

 

Maya

16 oktober 2013 22:16

Jag har skrivit tidigare att jag varit i en liknande situation. Enligt min erfarenhet kommer bakslag, men de är övergående. Det är ok att känslomässigt vilja tillbaka till den som man rent förnuftigt vet är dålig för en, på nåt konstigt sätt blir ju även en dålig relation en trygghet.. och en människa är ju inte svart eller vit, så självklart finns även fina sidor att minnas och sakna. Jag tänker att det bästa ändå är att, precis som du gör, påminna sig om de dåliga stunderna - de som man verkligen inte vill ha i sin vardag.
Kramar - och håll ut. han kommer att blekna och till sist inte ens göra ont längre - när du i framtiden hittar en livspartner som är värdig dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...