Jag är ensam i mammas hus. En ensamhet som öppnar upp mina sinnen och låter tårarna flöda fritt, så skönt, så befriande och så stärkande. Längtar om möjligt ännu mer till mitt hus - att få vara ensam, gråta högt eller lågt, bestämma takten på ventilen helt själv.

inom mig snurrar samma tanke runt i cirklar med samma budskap. Jag trodde aldrig att det skulle bli så här. Jag trodde aldrig att du skulle ha mage att bedra mig på detta vis.

Kramar om kudden hårt hårt i natt och tillåter mig att känna dessa jobbiga känslor och tänka de jobbiga tankarna.