Ni fina läsare måste ju få en rapport från gårdagen, om hur det är att gå på dejt kort efter att livet rasat.

Det var en fantastisk kväll på många plan, så långt utanför min comfortzone, men så underbart...

Vi åt en god middag och avslutade kvällen, natten och morgonen hos mig, i mitt hus.
En kropp så olik den jag levt med, en doft så olik den jag är van, en hand så olik den jag brukade hålla i, en helt annan rytm än den jag är van, en annan blick än den som brukade kyssa mig god natt, andra läppar än det jag är van - allt var annorlunda - men absolut inte fel, det var helt underbar kväll på många plan.
... och om några minuter fortsätter vi med lite tapas hemma hos mig!

Fram på timmarna kom frågan i mörkret: Äter du P-piller?
Jag skrattade fram ett Nej och plötsligt slog den där taggen i hjärtat till - vi skulle ju ha barn...
Han förstod inte mitt nervösa skratt som ett svar på frågan och det kändes som att sexet förflyttades några år bakåt, helt utan tanke på barnlängtan... Rent och skärt sex, inte fel det heller.

Ikväll får jag åter känna mig som en prinsessa...