Man kan bli sårad! Ja, man kan faktiskt dö om man lever också.

Han fick mig att känna mig som en prinsessa, han fick mig att se mig själv genom någon annans ögon. Han ägde taktpinnen. Jag hakade på, smickrad och uppvaktad men han ägde agendan. Det var mysigt att komma hit, älska i en Hästenssäng, dricka kaffe gjorda på malda bönor, dricka gott vin och hela tiden styra. 

Efter fem-sex intima träffar, som jag inte ångrar, så fick jag känslor, började sakna, vägrade spela spelet. 

Då kom avståndstagandet. 

Och ja, det sårar och fick mig att känna mig utnyttjad, och kastas tillbaka till det stora sveket.

Mest av allt säger detta mig att jag inte var redo, jag kan inte få känslor för någon sådär, jag skulle kunna falla för en apa bara han höll om mig, illa illa och det säger mig verkligen att det är dags att fortsätta bygga upp sig själv.

Jag ångrar ingenting, bara blev medveten om att denna genväg fick mig att slungas tillbaka till Gå, men jag tänker kasta sexor och ettor så att jag kommer ut, men inte fuska. Om jag får en trea ska jag se det som ett tecken på att fortsätta landa, för vägen mot Mål är jag sååå värd.