Han är min recovery man... Han är min biljett till andra sidan, den sidan där jag kommer att se världen med andra ögon. Jag känner att jag redan fått en försmak av det livet, fått se ljuset, livet, skratten, tempot, lugnet och gnistan.

Vi har träffats några gånger sedan han meddelade mig det som gjorde mitt hjärta tyngre, och varje gång lurar vi varandra genom att förtränga det vi egentligen känner. 

Jag har skrämt honom, han är totalt vilsen i vad han känner. Här står jag och jag har något som han inte var beredd på, något som skulle vara roligt och lättsamt har förvandlat honom till en vilsen man som inte kan släppa...

Det var han som kastade in handduken men letar nu alla chanser till att kunna träffas och höras.

Han förvirrar mig, inte bara sig själv...

I fredags var det en planerad lugn kväll då han ringer och frågar om jag vill komma över. Jag tvekade länge, då han ändå meddelat sin ståndpunkt och gjorde att mitt hjärta blev lite ledset.

Men jag gick med på det, kommer in till ett helt upptänt hus med ljus, värmeljus och värme.

Vi slår på filmen, han kryper in bakom mig, håller handen, pussar på pannan, håller om. Insidan av mitt lår möter hans ben. Vi hade lovat varandra att det inte blir något sex denna gång eftersom han känner som han gör, mer hur kan man vara mer intim än så här?

Klockan rusar iväg och det är dags för mig att tacka för mig. Den största bamsekramen och ett tack och hej. När jag ska gå ut genom dörren, rycker han tag i mig och drar mig tätt intill sig, viskar i mitt öra att jag har något väldigt speciellt som han aldrig tidigare mött. Han släpper inte, armarna omfamnar min midja, vi tittar upp på varandra, jag släpper väskan jag har i min hand, lutar mig mot honom. Hans mun har nu gått från örats viskningar till halsens kittlingar.

Vi känner ju båda något - allt annat är att ljuga. 

Han säger att han inte kan, men han visar något helt annat när vi träffas och det är han som vill träffas varje gång...

Det är så förvirrande att han säger en sak, men gör något helt annat...

Hur som helst så har det varit en fantastisk resa att få se sig själv genom någon annans ögon. Han är min recovery man... 

 

Angelica

12 januari 2014 21:10

Blir sår j-a glad av att läsa hur du går vidare i livet. Så underbart att känna som du gör, oavsett utgång.
Trevlig kväll!/A

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...