Jag är rejält sjuk. Med en temp. över 39 grader så är man inte kaxig.
Sjukdom kommer aldrig lämpligt men ger möjlighet att fundera. I förmiddags innan febern kom så var jag i full gång med att fundera vilken bastu som ska fylla källaren.
Men sedan tog det stopp och nu efter en hemlevererad sushi och två Alvedon så börjar tankarna komma igen.

Jag träffade en ytlig bekant i måndags. Hon frågade från sitt innersta hjärta hur jag mådde nu efter allt. Ni vet, när man ställer frågan från djupet av sitt hjärta. Och svaret hon fick kom faktiskt också från djupet av mitt hjärta.

Jo tack, jag mår faktiskt bra, jag gör det
Och dessa ord kom från mig. Jag mår bra. Jag mår bra.
Hon sa att det syntes, att det lyste om mitt ansikte och att man såg livslusten. Och jag känner verkligen hur rätt hon har. Livslust - eller en stor aptit på livet! Jag är så sugen på livet...

I helgen var jag på krogen, dansade mig svettig och skrattade mig igenom en hel natt. Vaknade upp tillsammans med Mr Flirt, tillbringade dagen tillsammans om än något seg dag så där dagen efter. Men att sova sked är inte fy skam det heller på en lördag... Att dessutom få tillbringa en söndag tillsammans lite halvslöa i sängen gjorde inte ont det heller.
Det spelet som spelas är en del av jakten, och ja, sårad kan man bli. Men jag känner mig så värdefull i hans sällskap. Och kanske är spelet en del av den pirrade livslust jag lever med.

Jag skulle behöva fundera på ett tungt och känsloladdat ämne. Preventivmedel. Punkt.
För gammal för kombinationspiller? Jag mådde okej på mina, men kanske är minipiller bättre när man passerat 30 år?
Ja, i feberdimman funderar jag. Skulle behöva ta cellprov också.
Men det är så förknippat med barnlängtan, och gör att jag inte tar tag i det.
Kondom är liksom ingen höjdare i längden. Och sen kanske det inte blir någon lång längd med denne man, men med den livslust jag nu känner och med den aptit jag tar mig an livet så vet jag att det kommer fler tillfällen att kunna njuta av sex igen.
För njuter, ja - det gör jag...