Min självkänsla åker berg-o-dal-bana rätt kraftigt nu. De kraftiga svängarna är påfrestande och tar massor av min energi.

Jag mår helt enkelt sämre nu. Jag skäms att säga det, jag mår sämre...

Jag har ingen egentlig anledning till det, för livslusten spirar i takt med livets glädjeämnen.

Men trycket över bröstet, sömntrasslet, oron, irritationen, gråten... finns ju där.

Orsaken är att min självkänsla spelar mig ett spratt.

Sårbart, äkta, den man själv är. Men där är man naken, och jag frågar mig själv om jag är mogen för att stå naken och sårbar?

En fråga i all välmening kastar om hela min tillvaro.

Det är jobbigt just nu, må det vända - för just nu trivs jag inte alls med mig själv och jag känner att jag gör saker som inte alls är bra för mig.