Idag pratades vi vid. Första riktiga samtalet sedan i december.

"Så här har inte vi pratat någonsin" sa han.

Och han har rätt...

Jag lyssnar om kaoset, paniken, ångesten, skulden, skammen.

Jag känner inte längre något behov av att rädda, eller en skuld över att jag ingenting kan göra.

Nu är livet hans, och jag kunde verkligen ärligt känna att det där inte är mitt bord längre.

Det kändes skönt, mycket skönt... eftersom skulden plågat mig sedan jag klippte all hjälp.

Men det är något med rösten, skratten, fnissen, uttalet, dialekten. Det känns så oändligt välbekant, och skär som en kniv rätt inom mig.

Han gjorde mig så otroligt illa.

Det är då tårarna kommer, lika stora som sist, lika smärtsamma som alltid. Han gjorde mig så otroligt illa.

Jag hoppas att det här samtalet fyller en funktion även för mig, då jag fick möjlighet att i lugnt och sansat samtalsläge förklara hur ont det gjorde när han aldrig någonsin kom hem, när han lät mig flytta ett helt hus själv, när han fläkte ut bilder fastän jag ingenting visste, hur huset såldes bakom min rygg, hur han ljög och förnekade och hur illa det gjorde när han valde samma förlovningsdatum.

Det var ord som satt långt inne och som gjorde ont att få ur sig. Ord av bottenlös sorg.

Kändes bra att få sätta ord på sina känslor direkt mot honom. Jag har pratat om mina känslor för honom, men inte till honom direkt.

Det gör ont just nu... men det kanske skulle göra ont.

 

C

5 maj 2014 20:11

Bara att du klarade av att berätta om detta för honom visar hur otroligt långt du har kommit. Inte konstigt att det gör ont, hade varit konstigare om det inte gjorde det. Kram

http://spyor.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...