Idag när jag hämtade upp min mamma för mamma-dotter-kväll så sa jag det; jag känner mig vilsen.
Jag gör det. Men inte på ett negativt sätt. Jag känner mig så vilsen och kan inte känna igen mig själv i den tillvaro jag nu lever.
Jag umgås med så fina människor. Jag har uppriktigt sååå roligt och det är in den biten jag inte känner igen mig själv. Jag - ha roligt? Jag - stänga krogen? Jag - ta ytterligare en drink? Jag - luta mig i någons famn?Jag - umgås med dessa, vad kan jag tillföra? Vänskap utvecklas och berikar min vardag något helt enormt.
Jag får hoppa in i andra kompisgäng och får se sidor av mig genom andra.
Det är verkligen annorlunda att få göra den här resan som vuxen människa - att få hitta sig själv.
Jag har inte riktigt hittat mig själv ännu, den nya jag. Fast min psykolog säger att är mitt äkta jag, snarare än mitt nya jag. För det är just det jag nu uppskattar som jag uppskattade och värdesatte innan jag flyttade ihop med min fd sambo.

Den här veckan har varit sååå rolig. Och det är roligt jag ska ha det. Jag har verkligen blivit så väl omhändertagen och haft fantastiskt roligt.
Jag har lite att ta igen där som sagt...

Och bloggarna har överösts med plus i alla dess former.
Och då kom det. Längtan.
Den som ligger där i träda, tyst utan att göra sig påmind i någon slags panik.
Jag googlar orden och kommer somna med vetskapen att jag ikväll för första gången sökte information om hur jag ska kunna bilda familj på egen hand.
Min mentala tidsplan ligger en bra bit fram i tiden, men idag känns det skönt att jag vågat söka information.
Jag hoppas givetvis att det inte behöver bli verklighet.
Och kanske kommer jag inte se det som en skam eller känsla av oduglighet den dagen det blir ett faktum för mig.
Idag googlades orden...

 

JVJK

1 juni 2014 21:39

Om du vill ha någon att bolla med eller så - mejla mig gärna. Jag kan berätta om hur det går till att åka själv över sundet...

Kram
JVJK

http://Jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

minlangtan

1 juni 2014 21:51

Tack tack fina du! Jag är ganska säker på vilken väg jag vill gå. Har rötter i ett land som utför Ivf och det skulle kännas helt rätt!
Jag kommer säkert nyttja dig, så tack! Kram

 

livets underverk

3 juni 2014 12:07

Åh, finaste du, det är varken skamfyllt eller odugligt att försöka få barn på egen hand. Det är helt enkelt bara ytterligare ett sätt att bli förälder på. Ett väldigt vackert sätt dessutom, som verkligen symboliserar den ofantliga kärleken man kan känner inför sitt ofödda barn.
Jag hoppas att livet är generöst mot dig och ger dig de längtansbarn som du vill ha och på det sätt som du önskar när det väl är dags.

Stor kram!

http://livetsunderverk.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...