Till höger i bloggen finns det en funktion där man kan läsa om vad som hände på samma datum tidigare år.
Jag har läst om graviditet, symptom, sex, längtan, kärlek, ilska, sorg och allt annat som varit en del av mitt liv. Jag har verkligen kunnat känna mig in i varje blogginlägg, jag minns känslan så väl.
Det har varit med vemod jag läst och kommit ihåg, för aldrig någonsin trodde jag väl då att vi skulle slitas i från varandra, att jag skulle stå ensam kvar. Det fanns inte ens i min kartbild.
På något sätt längtar jag till september, då kommer bloggen börja visa vad som skedde i september 2013 - då tänker jag läsa igen om den vidriga vidriga hösten och känna att jag tog mig igenom den.

Men idag är det en annan årsdag.
Det är ett år sedan mäklaren kom hem till oss. Vi skulle sälja vårt hus - bygga nytt i stan. Mellanlanda innan den perfekta tomten dök upp och bygga nytt. Allt skulle bli bra nu. Bort från byn, få träffa nytt folk, få börja om, närmare förskolor - för vi skulle ju bli föräldrar.
Huset var fint! Vi fick en pärm, vi skrev under. Fotografering gjordes redan då. Objektet skulle komma ut veckan därpå. Det kunde hända att vi skulle få vänta på rätt spekulanter eftersom priset var högt jämfört med hus i omgivning. Vårt hus spelade i en annan liga.
Jag var lycklig, nu var det igång. Jag vet inte hur många gånger jag kysste honom den dagen. Vi är på gång, allt ska bli bra.
Vi letade lägenheter för att hyra om försäljningen skulle gå snabbt. Kollade på renoveringsobjekt som kanske skulle bli lättare att köpa än en tomt.

Vad jag inte visste då, var att den lyckan skulle tas i från mig.
Han hade redan henne då, sedan några månader.
6 veckor senare skulle han slänga ur sig att han inte ville ha barn, han trodde att det skulle göra att jag självmant gick direkt utan att ens kämpa. Men jag kämpade - för jag visste att vi både ville bli föräldrar och få se mig komplett. Jag gav inte upp.
Och han märkte det. Jag gav inte upp oss.
Dagen kom, och jag kom hem till ett tomt hus.
Ingen som kramade om mig eller kysste mig, inga breda axlar eller ett lite för långt stubb som rispade mig.
Huset var såldes och jag hade ingenstans att bo.
Jag sålde huset i tron om att vi skulle flytta tillsammans. Vi flyttade inte tillsammans. Han drog direkt till henne och där bor han fortfarande.

Jag skulle behöva skrika om mina pengar, om mina trädgårdsmöbler.
Men jag orkar inte. Jag måste välja mina strider.
Jag vet inte hur många gånger höger hand letat sig upp till ögonen under dessa minuter som jag skrivit detta inlägg. Det gör ont, men jag ska också komma ihåg att det gör mindre och mindre ont.
Han gjorde mig fruktansvärt illa, och han har gjort att tilliten kommer påverkas.

I helgen hoppas jag att jag kan fylla ytterligare en etapp av mitt hus med mina grejer från huset. Smärtsamma minnen blir det säkert, men jag måste lova mig själv att komma ihåg att jag lever ett bättre liv idag.
Ja, det gör jag - men jag saknar oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...