Idag kom den dagen, då tankarna var så mörka och så djupa att jag inte visste hur jag skulle hantera dessa.
Jag söker alltid en förklaring till mitt mående, det blir lättare att acceptera det. Svaret är att min husbygge gått mig galet på nerverna och nu på sluttampen så kan jag inte ta en paus heller. Jag är så skör så att minsta lilla vindpust får mig att tappa fästet för en stund, för på det stora hela står jag mer stabilt än någonsin.

Lyckan just nu vore stor om jag fick vakna utan att behöva känna press och stress, hinna göra sig i ordning innan hantverkarna kommer, ständigt vara nåbar för val eftersom planering inte verkar funka.
I skrivande stund så har det pågått dygnet runt-arbete i tron om att hinna klart till värdering, även det gick åt helvete vilket betyder fler månader med ovärderat hus i blancolån. En stress och en besvikelse som knappt vet några höjder.

Och om det vore lugnt någonstans?!
Hemma, nej!
På jobbet, nej!
Privat, nej!

Det stormar överallt och jag saknar någon som tar taktpinnen och håller i den lite så att jag kan vila. För idag var det bara att ge efter för den vidriga ångesten som kom som ett resultat av att faktiskt inte ha någonstans att tanka kraft och energi.

Ett litet tungt inlägg, skriver i mitt sovrum där jag ligger och lyssnar till snickarnas arbete på mitt uterum.
Nu är jag less, 8 månader av hantverkare dygnet runt, med undantag för några få veckor och kvällar då plattsättaren jobbade vanliga 7-16.

Och vad jag längtar... Få bjuda folk på middag - i mitt hem. Det var väldigt länge sedan.

Idag tar jag ett andetag i taget, för idag är stegen sköra.

 

evl

6 juli 2014 22:26

Skönt att du iaf har ett datum för när du vet på ett ungefär att huset kommer att bli bara ditt och utan ljud och till för endast trevliga träffar :) Hoppas det känns ljusare snart. Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...