Några helt otroliga sammanträffanden gjorde att jag nu ligger i soffan och vilar mig inför en tredje dejt som blir av i kväll...
Det känns spännande, trevligt, pirrigt, nervöst och lite skrämmande. Allt säkert som det ska när man lär känna någon.

I veckan blev det en drink, i torsdags en middag och ikväll - när sommarSverige är som varmast, blir det en picknick i det fria på någon klippa längs kustremsan.

Jag har umgåtts med tre herrar under min singeltid. Samtliga har vi hamnat i säng med rätt omgående och när det sedan blivit slut på det roliga och de kalla fötterna ett faktum, så har det faktiskt inte allt känts bra att vi legat med varandra så tidigt.

Nu var det någon som viskade i mitt öra att vi har all tid i världen på oss, att vi ska skynda långsamt, att det kan vara fint att få längta och njuta.
Och hur rätt är inte det då, även om man där och då fullständigt vill slita av varandra allt och inte göra annat än att ge sig hän.
Det här är verkligen träning för mig, att få luta mig tillbaka och go with the flow...

Det känns så förnuftigt och fint, och det är just så vi sa - att vi väntar en stund, just för att det är fint...

Sommaren peakar som bäst just nu och jag njuter mitt liv fullt ut. Mys på klipporna, nätter långa med kortspel och en Irish, middagar, drinkar på stan, umgänge, ett lugnare tempo.
När hade jag en sådan här sommar sist?
Kan inte minnas att jag känt en sådan otrolig harmoni någonsin.