Jag sitter ombytt inför kvällen på ett av stans spa. Väntar på mitt sällskap innan vi avslutar en fin dag med en middag på restaurang.

Jag jobbar så in i tusan med att inte känna efter, att bara träna på att go with the flow. Jag känner ingenting... mest troligen en mekanism för att inte bli sårad igen. Jag trivs i hans sällskap och det om något borde få räcka för nu. Eller hur?
Väldigt få vet om att vi träffas och jag vill inte prata sönder något. Jag vill inte tänka sönder något heller.

De tidigare män jag träffat har jag verkligen känt mig knäsvag inför, det har pirrat och kittlats i magen. Det gör inte det nu och det skrämmer mig. Men jag trivs förbannat himlens bra i hans sällskap och sättet han talar till mig på, sättet han tar i mig... Åhhhh!

Luta dig tillbaka, go with the flow och låt livet fortsätta leverera...