I veckan var det dags för min fjärde EMDR-behandling efter månader av uppehåll. Skönt att fortsätta den tunga resan framåt.

Men det var annorlunda i torsdag. Jag fick inte fram någon negativ tanke som jag kunde jobba vidare på. Det gick bara inte. Jag blev stressad för att jag bara blickade framåt. Tankarna går ju inte att styra eller påverka - men de som kom var bara goda, fulla av framtidshopp och lugn.
Främst lugn. Känslan av att ha landat, jag är här nu - jag lever mitt liv nu. Mitt egna liv.

Lite halvkaxig konstaterade jag glatt att det inte skulle bli tunga dygn med jobbiga drömmar eftersom vi bara pratat framtidstro och lugn.
Men oj så fel jag hade.
Jag drömmer, jag drömmer och jag är trött. Men det är en stor skillnad av drömma om otrogna svin som sviker och att drömma om mystiska män som försöker komma in i mitt liv fastän jag sitter lugnt i mitt hus och säger med sansad röst "jag lever mitt liv nu och jag trivs så gott med det".

Det är fantastiskt vad den här terapiformen jobbar med hjärnan.

Jag har som sagt sovit oroligt och drömt tokigt de senaste dygnen samtidigt som jag jobbat med mitt egna beteende i förhållande till Honom. Jag har utmanat mig själv att våga lita på hans ord och handlingar.
Så jag är trött när jag nu ligger här i min säng och ser fram emot att sova för att få ordning på tankar och känslor.

Knappa tre timmar kvar på sommaren - min bästa någonsin.
Kom igen hösten, fortsätt utmana mig. Jag är så redo och nyfiken på livet...