Jag tror att jag är KÄR. Larvigt ord, men jag tror att jag tycker om någon väldigt mycket.
Jag tror att det vuxit fram, ja - knappast något som funnits där hela tiden. Men nu... åh, det känns så bra.
Ovant men så varmt och skönt i min kropp.
Igår hade vi vår första parmiddag - och oj så skönt det kändes att slippa ha huvudansvar i köket och flera gånger i natt och imorse fick jag höra om hur bra vi kompletterade varandra i köket. Vi hade en fantastisk kväll och våra gäster trivdes. Det var hans bästa vän tillsammans med sin sambo som kom över på middag. Allt var så förberett och tillagat. Vi hade gjort allt tillsammans. Det känns sååå gott att kunna dela ett intresse som mat och vin med någon som också uppskattar det.

Efter sommarens sista lunch på uteserveringen där jag njöt av ett glas rosé så köpte vi närodlad potatis innan vi styrde mot stormarknaden för gemensam handling. Han var verkligen delaktig och bockade av listan plikttroget och valde dessertvin med största omsorg.
Väl hemma blev jag nerbäddad i soffan med filten över mig. Han plockade ur diskmaskinen och plockade på hemma trots mina protester - men jag borde lärt mig vid det laget att det inte tjänar något till att tycka att jag ska göra det. Efter plocket då jag så vackert sov i soffan så la han sig i sovrummet och tittade på hockey innan han med största omsorg väckte mig. Och som jag blev rädd... I min värld är jag ju ensam
hemma.
Ovant men underbart och vi var nog två som njöt på varsitt vis, men tillsammans. Höfterna dansade och kyssarna blev allt längre. Ögonfransar som nuddar varandras hud, blickar och slängpussar med glada tillrop.
Jag tycker om honom. Jag gläds ofantligt av att det börjar kännas mer hos mig.
Han har berättat på sitt jobb att han träffat någon, han uppdaterar gladeligen sin fb om middagsbjudningar och hans omgivning reagerar, han som varit ensam lagar numer middag och dricker vin. Han småler åt varje kommentar som klickar in. Han är stolt, han njuter.
Och det börjar jag också att göra...

Pussen och viskningen i mitt öra inför min mamma igår.
Hans planer om att flytta på klipptiden en vecka så att han är fin inför mitt kalas.
Jag njuter, jag behöver få höra det i takt med att jag också känner att sexet och all övrig närhet har förändrats och blivit mer innerlig. Jag behöver få höra att någon också har känslor och planer...

Njut männsiska, jag är sååå värd att få känna så här.
Våga tro och våga lita på, våga utmana tilliten...