Jag tror att jag är KÄR. Larvigt ord, men jag tror att jag tycker om någon väldigt mycket.
Jag tror att det vuxit fram, ja - knappast något som funnits där hela tiden. Men nu... åh, det känns så bra.
Ovant men så varmt och skönt i min kropp.
Igår hade vi vår första parmiddag - och oj så skönt det kändes att slippa ha huvudansvar i köket och flera gånger i natt och imorse fick jag höra om hur bra vi kompletterade varandra i köket. Vi hade en fantastisk kväll och våra gäster trivdes. Det var hans bästa vän tillsammans med sin sambo som kom över på middag. Allt var så förberett och tillagat. Vi hade gjort allt tillsammans. Det känns sååå gott att kunna dela ett intresse som mat och vin med någon som också uppskattar det.

Efter sommarens sista lunch på uteserveringen där jag njöt av ett glas rosé så köpte vi närodlad potatis innan vi styrde mot stormarknaden för gemensam handling. Han var verkligen delaktig och bockade av listan plikttroget och valde dessertvin med största omsorg.
Väl hemma blev jag nerbäddad i soffan med filten över mig. Han plockade ur diskmaskinen och plockade på hemma trots mina protester - men jag borde lärt mig vid det laget att det inte tjänar något till att tycka att jag ska göra det. Efter plocket då jag så vackert sov i soffan så la han sig i sovrummet och tittade på hockey innan han med största omsorg väckte mig. Och som jag blev rädd... I min värld är jag ju ensam
hemma.
Ovant men underbart och vi var nog två som njöt på varsitt vis, men tillsammans. Höfterna dansade och kyssarna blev allt längre. Ögonfransar som nuddar varandras hud, blickar och slängpussar med glada tillrop.
Jag tycker om honom. Jag gläds ofantligt av att det börjar kännas mer hos mig.
Han har berättat på sitt jobb att han träffat någon, han uppdaterar gladeligen sin fb om middagsbjudningar och hans omgivning reagerar, han som varit ensam lagar numer middag och dricker vin. Han småler åt varje kommentar som klickar in. Han är stolt, han njuter.
Och det börjar jag också att göra...

Pussen och viskningen i mitt öra inför min mamma igår.
Hans planer om att flytta på klipptiden en vecka så att han är fin inför mitt kalas.
Jag njuter, jag behöver få höra det i takt med att jag också känner att sexet och all övrig närhet har förändrats och blivit mer innerlig. Jag behöver få höra att någon också har känslor och planer...

Njut männsiska, jag är sååå värd att få känna så här.
Våga tro och våga lita på, våga utmana tilliten...

 

Pernilla

22 september 2014 01:21

Jag blir alldeles varm i kroppen!
Åh så lycklig jag blir. Du är så värd de, så värd endast det allra bästa!!!!

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

 

Evl

22 september 2014 10:31

Å så himla härligt att läsa. Är så glad för din skull vännen, du förtjänar att vara så lycklig och så kär <3 :)!
Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Du + jag och framtiden

23 september 2014 17:35

Vad underbart! Det här är du värd!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

 

Monica

24 september 2014 14:43

Kär är väl inte ett larvigt ord - det är ett varmt, ömt och fint ord, tycker jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...