Imorgon åker jag utomlands på tjänsteresa. Jag åker till Franska rivieran och ska få lite förnyade kunskaper. Jag får alltid en ordentlig nytändning när jag fyller på med lite yrkesmässiga färdigheter.
Det pirrar och det ska bli genuint skönt att åka iväg och få lite av Medelhavets sol på näsan och få vara själv. Ingen från min arbetsplats åker ej heller från min stad. Det ska bli skönt.

Men idag var det dags att säga hejdå. Herrn ska själv åka på en weekend med grabbarna och avsluta golfsäsongen. Nu ikväll svängde jag förbi hos honom efter att ha inlett min höjdpunkt med skaldjursbuffé ute vid havet med min familj.
En varm leende man kom mot mig och snart stod vi där, så nära varandra man kan komma.
Så nära så nära, så innerligt...
Kyssarna var många, djupa och varma. Det var inget spel eller något som förväntades göras.
Jag kunde bara konstatera att "åh så naturligt det känns i hans sällskap"... och "åh vad jag längtar efter att få komma hem igen och fortsätta vår resa i vardagen". Men det kom också en stor känsla av LUGN. Jag känner mig så lugn och så sann mot mig själv. Det här är jag, och jag gillar mig själv. Det här året har verkligen gett mig tid att hitta mig själv och sätta fingret på vad som är viktigt för mig egentligen.
Jag vill inte förknippa det lugn jag känner med den romans som finns. Lugnet kom innan, men ack så välkommet och hett efterlängtat.

Det som är minst lika mysigt och intressant i den här resan är att följa Herrns resa.
Han var sååå stolt ikväll när han berättade att han beställt årets julbord på sitt jobb, och att det är "med respektive" och så log han med hela ansiktet - och värmen och lyckan kunde kännas från topp till tå, utifrån och in.
Han var stolt...
Det var stort för honom och det kändes så gott för mig att få höra om hans planer och hans stolthet.

Vår resa känns mogen och när jag sedan satte mig i bilen efter vårt avsked så lyste det förmodligen lika mycket om mig och jag sa till min mamma att det verkligen känns annorlunda den här gången.
Jag åker inte iväg med en oro och längtan, jag åker iväg med ett stort lugn.
I'm home...

 

Carina

26 september 2014 20:45

Jag bara älskar att läsa din blogg. Det är som en bra och härlig chic-lit bok eller bra tjej-serie som har allt. Varje inlägg är som n fortsättning och man vill bara ha mer. Du har gått igenom allt och nu är du på väg till toppen igen. Helt fantastisk och jag bara väntar på återkomsten från rivieran och Mr Mystic återkomst efter era olika helger.
Jag snubblade in din blogg för drygt ett år sedan av en slump, sådär någons blogg och så klickar man sig vidare läste lite sporadiskt ett tag(kom ju i te ihåg vart jag hittade din blogg och ibland så kom jag över den) nu är du en av mina favoriter och jag sitter här och hejar på dig, din lycka, din framtid och dina kloka val. Gör livet innehåller val och det är valen man gör som skapar en. Så lite tur också. Lycka till med allt!

minlangtan

26 september 2014 21:24

Vilken underbar kommentar!
Det gav lite mersmak att fortsätta skriva...

 

Carina

26 september 2014 20:47

Jag menar med min förra kommentar som något positivt och att du är en härlig människa som jag önskar allt gott även om jag inte känner dig. Med dina inlägg får du mig att fängslas av hur mycket man orkar. Stängs en dörr så öppnas en ny. Ifall du inte förstod det.

minlangtan

26 september 2014 21:24

Klart att jag förstod det.
Jag förtjänar verkligen det här nu och jag tänker njuta varje millimeter av livet nu!

 

Pernilla

27 september 2014 00:20

Åh så härligt!
Bästa tänkbara känslan, enkelheten och självklarheten i tvåsamheten. Underbart att han är den som planerar julbord, antar att det är nån månad eller två framåt i tiden, då är ni båda i det här tillsammans. <3
Kramar till dig!
Tack för din pepp, värmer så gott!

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...