Jag befinner mig fortfarande i Cannes och njuter av varje minut.
Och varje kväll ringer jag det där samtalet, eller det är väl en sanning med modifikation eftersom det oftast är han som ringer...
Men ååååh jag är kär, jag längtar faktiskt efter honom även om jag njuter av vara här. Det bästa av två världar på något vis.
Min födelsedag närmar sig, och den kommer jag tyvärr att fira här. Men han försäger sig nästan om det som väntar där hemma. Man hör att han vill säga, men ska inte.

Det är nog bara att erkänna - I'm in love.