Jag är en riktigt höstmänniska som älskar allt det klara i luften, alla färger i naturen, det mer långsamma tempot i växtriket. Det lugnar ner sig...
Ikväll vräker regnet ner med kraftig vind. Det smattrar mot rutorna och känns att det är hösten som övergår mot vintern snart.

Jag älskar allt det här!
Men samtidigt så fylls mina ögon av tårar av tacksamhet hur bra jag ändå trivs i mitt liv, mitt nya liv.
I fjol minns jag knappt något av hösten. Den var en enda stor transportsträcka mot att flytta, något jag knappast såg fram emot. Folk hejade på och lovade att allt skulle bli såååååå bra sååå.
På min nya adress dit jag hade börjat åka med möbler och kartonger frågade folk om VI hade barn, var VI hade bott tidigare, om VI kände till området.
Jag skämdes. Här skulle JAG bo, just bara JAG. Inga barn, inget vi. Bara JAG.
Jag såg ett ganska tomt och innehållslöst liv framför mig. Kände ingen vidare livslust. Projektet "skaffa sig ett nytt liv" kändes för stort att greppa där och då.
Jag visste nog innerst inne att det skulle bli bra, men det kändes sååå långt bort.
Idag skäms jag inte alls för att det är JAG som bor här. Jag står rakryggad och stolt i MITT egna hem.
Möjligen undrar några hur hon kan bo där själv på den adressen i sådana kvarter. Jag kan, och jag gör det.
Med största ödmjukhet och tacksamhet att jag haft de möjligheterna.

Idag när jag gick ner för att hämta glödlampa att byta ut så fastnade jag i skjutdörrarna av spegelglas. Jag kom nära mina ögon. Mina vackra ögon. Det var länge sedan sist. Vad såg jag?
Jag såg en glimt, livslust och ett lugn.
Jag lever mitt liv. Knappast plättlätt,
det är sömnlöst vissa nätter pga arbetet, men även där känns det som att det vände i början av veckan.
Men jag är oändligt tacksam över det jag och Mr har.

Ikväll var det bio - så enkelt, så avslappnat, så välbehövligt.
Skratt, värme och en sprakande natur utanför biosalongen. Vi kysste varandra hejdå och jag åkte hemåt. Imorgon träffas vi igen för att spendera hela helgen tillsammans.
Vi längtar båda två...

Väl hemma är det också njutning.
Njutning av ensamhet och det faktum att jag kan få hämta andan lite och vara i det som är mitt för en stund.
Älskade höst - du levererar!

 

Livets underverk

24 oktober 2014 09:42

Underbart att läsa om hur livet är nu, hur bra du mår och hur väl du verkar trivas i din relation. Stor kram!

http://Livetsunderverk.wordpress.com

 

Anette

26 oktober 2014 18:01

Åh, det inlägget var härligt att läsa. Det andades hopp. Tack, behövde läsa det! Klart du ska bo i "fina kvarter" när möjlighet finns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...