Vår underbara helg är slut. Helgerna har verkligen fått en helt annan innebörd just nu. 

Det är som att kliva in i en annan värld, för att kastas tillbaka till vardagen på söndagen då vi säger hejdå.

Det känns bättre och bättre för varje gång vi säger hejdå till varandra.

Det går liksom inte att dölja...

Idag sa vi hejdå till varandra då mina föräldrar gått härifrån från farsdagsmiddagen. Som alltid i kyssar och kramar, oändligt många och oändligt fina...

Då säger han att vi tar 5 minuter på soffan först.

Vi summerar helgen, tackar varandra och inte något innerligt jäkla flum då det ska tackas i parti och minut - utan tacksamhet från hela hjärtat.

Vi stämmer av hur veckan ska se ut för oss båda.

Fulla spjäll...

Han berättade att han skulle skynda sig hem och städa ur sovrummet...

Jag förstod inte...

Städa ur sovrummet?

Ja, så att det inte ska lukta, säger han.

Jag förstår ännu mindre, tänker fukt, mat eller vattenskada. Jag ser nog ut som ett frågetecken.

Ja, det luktar ju dig nu, och det klarar jag inte... säger han lugnt och sansat...

Slängpussar på uppfarten och löfte om att sakna och längta...

Det är inte lätt att skiljas åt, men det är faktiskt riktigt mysigt att vara varm i hjärtat...