Kniven lades på hans strupe. Om inte deklarationen lämnades in så skulle han skönstaxeras med hiskeliga summor. Fantasisummor som han sa.
Det fick det att börja hända...
Vilja hämta kvitton...
Vilja få till en sammanställning...

Jag skulle kunna hämnas, jag har haft all möjlighet att göra det på så många plan. Men skulderna som finns till mig och min familj så skulle en konkurs vara enkel. Att göra hans liv till helvete.
Men återigen ordnar jag och fixar - och hamnar i tårar i rummet på jobbet.
Försöker förstå varifrån tårarna kommer. Jag vet exakt, att jag aldrig får uppskattning för det jag gjort.
Det har besparat honom flera hundra tusen och detta är inte första gången, men sista. Detta är sista gången men det gör inte mindre ont för det. Kanske ytterligare en besvikelse att jag aldrig får en chans att få igen något.
En obalans mellan ge och få...
Hoppet är det sista...
Ja, många tankar, många tårar.

Fan vad jag hatar att jag inte kommit längre än så här.
Min psykolog vill fortsätta med EMDR, men jag orkar inte må så dåligt som jag gjorde innan det vänder, för det blev bättre...
Nu har jag ett fantastiskt stöd i Mr och jag vet att jag skulle få förståelse och stöd, men samtidigt lite tabu. Att gråta över en annan man...
Inte över mannen i sig, utan över sveket. Saknar honom inte, men saknar det vi hade även om livet är rikare på så många plan nu.

Fan, jag hade inte tid att falla så här.
Men nu är det klart.

Ikväll kommer Mr och när jag kramar in mig i honom och bara är, så tar jag några extra andetag och konstaterar - tack att jag är på andra sidan och får uppleva det som sker just nu. Kärlek och värdighet...
Önskar att jag kunde säga att jag är ledsen eftersom det blev känslomässigt, men det går inte. Omgivningen tycker att jag ska ge igen, mest troligt för att de sett mitt lidande på nära håll.
Men nu är det klart - jag kommer inte kunna hämnas på något plan mer, någonsin.
Klart...

 

Malin

19 november 2014 15:10

Finaste vännen, du kämpar på så himla bra! Om jag får råda dig i någonting här så tycker jag att du ska lyssna på din terapeut och gå till botten med dina känslor kring det här en gång för alla. Det är svinjobbigt, men blir ju som sagt mycket bättre sedan. Kommer att stärka dig Massor och hjälpa dig att ta framtida trauman på ett bättre sätt också.

SKÖNT att det snart är färdigjollat med den där karln. Och så himla FINT att du och din nya Mr har en sån fin relation. GLÄDS verkligen med dig!!!

Kramar i massor
/ Malin

minlangtan

19 november 2014 17:20

Tack fina fina vännen!
Ja, du har rätt - dags att ta tag i det och verkligen köra 5-6 gånger till.
Trodde att jag var klar med det, då det inte plågar mig längre utan konfrontation.

Kram!

 

Pernilla

20 november 2014 00:12

Aj, känner så med dig...
Och jag förstår nog precis alla runt i kring tankar.

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...