I takt med att tvättmaskinerna går oftare, matkassarna fler, toapappret som snabbare tar slut och tvättkorgen mer innehållsrik så kände jag att jag verkligen borde ta tag i den där asken som ligger längst ner i mitt skåp.

Våra förlovningsringar.
En dyr och exklusiv historia som bara ligger där.

Idag besökte jag en guldsmed för art kolla.
Våra ringar var otroligt massiva och jag får förvisso många gram för dem, men eftersom mina ringar var tre till antalet som satt ihop som en och innehåller stenar - så blir det ändå bara 10% av priset som betalades.

Fick tips av en butik att besöka grannstaden där det finns en mycket duktig guldsmed som designar nya och jag fick ett uppslag på hur jag skulle vilja ha ringen.
För nu blir det så - jag gör om våra ringar och gör en stor blaffig ring till mig.
Så blir det...
Och ångrar jag mig och känner att det påminner för mycket om det vi hade, så kan jag alltid sälja det sedan. Jag får ju ändå ingenting för varumärket.
Men till dess drömmer jag om något fint på höger långfinger...