Jag vaknar upp denna julaftonsmorgon med Mr vid min sida, som ofta den sista tiden.
Han viskar i mitt öra att tomten varit här med ett morgonpaket - ett underbart te från NK.

Julen är här och som jag längtat...
Längtat och längtat i kubik.
Första julen i mitt hus, med nya traditioner och den andra julen utan Bonus och hans pappa. Första julen känns ju alltid lite extra.
I år känns det bara harmoniskt.
Visst skar det till igår när Bonus ringde och önskade God Jul och tackade för julkortet.
Ögonen tårades där i soffan, mitt under uppesittarkvällen.
En påminnelse från ett liv så långt borta från det liv jag idag lever. Ett liv som jag tvingades skapa, som blev så bra.
En röst slängde mig tillbaka till ett liv i en dysfunktionell familj där jag aldrig kände mig komplett eller kände mig som den jag är.
Det gjorde mer än ont att höra att han inte var hos pappa eftersom vi alltid haft honom på 23 december fram till lunch. Det var vi som klädde granen och hade våra traditioner.
Jag samlade ihop mig där mitt i vuxenmyset i soffan och andades lugnt och tvingade mig att tänka på att jag inte svikit honom.

Jag känner lugn, harmoni, ro och frid.
Jag önskar mig ingenting, bara att julen ska gå sakta. Att vi ska få tid för varandra, gå på bio, prommisar, ut och äta, middagar hos släkt och vänner. Vi två, hand i hand.

Jag vill önska alla er läsare en riktigt god jul. Tack för era kommentarer - de har verkligen uppskattats.
Nu tar jag sats för julen och börjar med att skjutsa Mr till hans familj där han ska fira jul. Ikväll ses vi igen och firar den katolska julen.