Pernilla

30 december 2014 23:14

Jadu vännen, och du kommer nå dit. Och jag hoppas innerligt att du får dela det med Mr.

Singelmamma

31 december 2014 01:25

Jag hoppas att du får dela den resan med Mr. Det är alla väl "unt" men det är en otrolig resa att göra själv också. Roligt, vackert, fantastiskt, jobbigt. Jag skulle inte vilja vara utan den en sekund och har aldrig ångrat att jag vågade. Ett stort steg att ta. Därför är det bra att du ser framåt och ser målet

M

31 december 2014 10:55

Tycker att jag känner igen tongångarna från ett tididager inlägg:

Bara dagar kvar...

Kommentera av minlangtan 22 december 2010 kl 11:21

... så pratade vi lite skojsamt om barn och så... men jag märker att han gärna vill skämta bort det och byta ämne. Eftersom hans hjärta är av guld kanske det är hans sätt att visa för mig genom att inte såra mig. Men att inte vilja prata och inte vilja minnas, det sårar också. Älskade fina hjärt...

minlangtan

31 december 2014 14:55

Och vad är det du försöker säga?!

batmanbebis

1 januari 2015 21:18

Kikade förbi och verkar som vi har en liknande kamp..

kram!

M

2 januari 2015 21:15

Vad jag försöker säga, är att även om du är i en ny relation så kanske du skall vara lyhörd för sådant som kan kännas igen från den tidigare (även om det finns mycket som är olikt). Detta är man nummer två som vill skämta bort din barnlängtan. "Istället för att bli ledsen och sluta, så slutade jag men skämtade bort det mellan ett falskt skratt "ja, vi ska ju inte älska varje dag heller, det skulle ju vara att ge mig falska förhoppningar" Vi skrattade båda två" skrev du i ditt förra förhållande. "Med skämtsamt tonläge viftades det bort" konstaterar du i denna relation.

Jag kan inte läsa det på annat vis, än att du ännu en gång befinner dig i ett förhållande där din barnlängtan skämtas bort. Precis det är det jag försöker säga. Den man du nu har, må vara olik den förra i alla andra avseenden, men när det kommer till detta med barn, kan jag inte undgå att se likheten.

Att din beredskap inför att leva ihop med någon som inte vill ha barn är en annan än tidigare, och att du också är beredd att hitta en lösning på det förefaller fullt rimligt. Men ett faktum är att du själv i båda fallen beskrivit hur båda dessa män inte velat ta din barnlängan på allvar.

minlangtan

2 januari 2015 22:42

Okej, då förstår jag vad du menar.
Mr har inte sagt nej.
Min fd sambo och jag försökte verkligen aktivt att få barn.
Vad som sagt mellan Mr och mig tror jag bestämt att jag låter vara osagt i bloggen. Jag förblir tyst kring det och det beslutet känns ännu bättre nu när det bemöts så här.

M

3 januari 2015 16:59

Jag skulle önska att du inte ser det som att jag "bemöter" någonting. Det är din blogg. Du ger uttryck för dina känslor. Jag försöker lyssna in vad det är du säger, och sedan delge dig mina tankar runt det du skriver. Jag bemöter alltså inte - jag bara funderar. Och vad som sagts mellan dig och Mr har du - åtminstone delvis - redan berättat: "Med skämtsamt tonläge viftades det bort. Min ömma tå, mitt bevis på att han betyder mycket för mig. På inget vis elakt men det lämnade en besk eftersmak hos mig.
Vid middagen diskuterades vänner och ålder.
"Vid den åldern ska allt sånt vara klart..."
Syftandes på barn, skrikiga nätter och bajsblöjor.
Jadu kära Mr, om man fick bestämma ålder på när man skulle "få" barn ..." Att det lämnar en besk eftersmak, kan jag inte tolka på annat sätt än att du inte är helt bekväm med Mr:s sätt att resonera. Om jag missförstått, ber jag om ursäkt.

/M