Min barnlängtan börjar nå oanade höjder. När jag lägger handen på hjärtat så kan jag ärligt erkänna att jag nog aldrig tyckt att det varit så lägligt att känna barnlängtan som nu.

Jag skulle behöva gå ner 10 kg.
Jag har två rätt långa och stora resor framför mig i vår.
Mr har inte "kommit dit ännu".

Så det är ju ultimat att fokusera på mig och min kropp i några månader nu, när jag ändå väntar in honom.
Om förnuftet får tala - så är det en jättebra deal.
Men längtan - den tar mig med storm.
Och den där klockan tickar rätt bra den också...
Jag är glad att jag har min plan B, och även den innebär att oddsen är bättre med viktminskning - så det är ju verkligen att preppa sig, inte se den väntan som förlorad utan värdefull.

 

Lotta

18 januari 2015 12:01

Har följt din blogg ett tag och tycker att det är så roligt att se vilken utveckling du gjort! Så bra att du tog dig ur det förhållande som tog så mycket från dig och att du nu är med någon som sätter dig i främsta rummet. Du har en spännande resa framför dig! Hur gammal är du? Det är så bra att du har mål och du kommer att nå dem på det ena eller andra sättet! Lycka till!

minlangtan

18 januari 2015 14:52

Tack för din kommentar!
Ja, nog är det så - och det slår mig flera gånger per dag, så mycket bättre jag fick det nu, ofrivilligt.
Jag är 32 år...

 

Monica

18 januari 2015 16:40

Den tickande klockan tickar inte så fort som du tror. Jag fick mitt första barn när jag var 36 och mitt andra när jag var 43. Samma pappa till båda, och ett medvetet val båda gångerna.

Du har ju tidigare skrivit att du gått ner mycket i vikt - se upp så att inte hamnar i ätstörningar. Man behöver inte se ut som en modell för att bli gravid. Ät nyttigt - det tror jag räcker.

minlangtan

18 januari 2015 19:22

Tack för omtanken! Jag har låååångt kvar till att få ätstörningar. Vill gärna komma i ett BMI som gör det lättare att få hjälp om jag skulle behöva.
Gick ner mycket innan, men 5 kilo av dessa har kommit tillbaka!

 

Lotta

18 januari 2015 18:41

Jag var 37 år när jag fick mitt första barn efter en krokig resa. Så än finns det tid! Ville bara skriva det för att ge lite hopp. Sköt om dig!

 

Pernilla

20 januari 2015 23:08

Så rätt du gör!
Och du vet att jag, och så många av dina läsare och vänner därute kommer stötta med hejarop och pepp.
Ge aldrig upp och allt du drömt om kommer bli verklighet. Fokus på målet.
<3

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

 

Evl

22 januari 2015 10:09

Du tänker helt rätt men jag vet hur längtan kan bära iväg med en. Det var skönt att ha ett ungefärligt datum att bära med sig. Att veta att kring den och den tiden är det dags att ta tag i längtan på allvar. Kanske det är något du också kan sätta upp, ett längtansmål?

kram <3!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...