Det finns ju några ord som är mer laddade än andra.

JAG ÄLSKAR DIG - är ju exempel på ord som jag iallafall använder med eftertanke och definitivt inte spottar till höger och vänster.

Nu är min Mr påväg till sin upplevelseresa med sin bästa vän. Vi har vant oss vid varandra så visst känns det tomt och konstigt i både rum och kropp.

Det fattas något - jag har vant mig vid honom.

Det vi har är så fint, så äkta, moget, värdigt och väldigt innerligt.

Jag har skickat med honom dryga 20 brev att öppna varje dag, ett för varje dag.

Hemma hos mig ligger det en karta som får öppnas på Alla Hjärtans Dag, och jag ser med spänning fram emot vad han ordnat.

Det är verkligen tanken som räknas.

Jag har faktiskt varit lite rädd att säga de där orden. Fastän jag sedan någon månad känt att jag faktiskt ÄLSKAR honom. Jag ville inte skapa onödig stress på honom att han ska känna likadant, för han hade vid ett tillfälle sagt att denna resa skulle ta lite längre tid för honom. Hela hans beteende har varit så tvärtom. Man hör ofta om personer som säger en sak men sedan inte alls kan omsätta det i handling. Det är så lätt att säga något.

Med Mr är det tvärtom. Han har verkligen visat vad jag betyder för honom, i handling. Jag har aldrig behövt tvivla på hans känslor. Därför har jag väl kanske inte känt att det var så viktigt att han sa de där laddade orden.

Men jag har vänt och undrat när de kommer, när ska han utrycka att han verkligen älskar mig?

Idag, idag kom de. Som en ljuv stämma lade orden sig direkt i mitt hjärta -jag älskar dig...

Jag trodde aldrig att jag skulle våga älska igen, och när jag insåg att jag faktiskt älskar en annan människa, så var jag lite rädd att jag aldrig skulle få höra de där fina orden igen, att jag inte skulle kunna vara älskad av någon.

Men nu - nu känns det så gott, så stort, och så underbart.

Han är påväg att boarda sitt plan, och jag sitter här på en kontorsstol och är älskad...