Vi vaknade strax innan klockan 5, mötte varandra sömndruckna och härligt avslappnade och utvilade på samma gång.
Lustar som möttes och den tomhet jag känt de senaste dygnen suddades sakta sakta ut, bit för bit.
Underbara känsla.
Jag var så rädd att den tomheten skulle bestå, att värmen till honom aldrig skulle komma tillbaka.
Bit för bit, steg för steg och ikväll ska vi köpa garderober och påbörja ett stort steg för honom.
Jag får respektera det, att detta är stort och viktigt för honom - trots att jag är så mycket längre före honom.
Det finns en verklighet - han har rätt. Det har bara gått 7 månader.
7 underbara månader...