Nu är nyckeln lämnad och till veckan skrivs det slutgiltiga på banken för Mr. Idag är dagen då folkbokföringen börjar gälla från och vi är officiellt och formellt sambos.
En stor dag faktiskt.
Älskade älskade Mr, så älskad och så underbar
Tänk att det blev så här, vi två.
Från något som inte kändes pang bom smach underbart på en gång, utan fick växa fram och bli underbart nu, lite senare.

Igår var också kontakten med advokaten gällande min fd sambo, som inte kom med några direkta nyheter precis.
Han har ingen lösning, han får inget lån. Jag har hört det förrut.
Återstår stämning i tingsrätten. Tidsfristen går ut i dag, att lösa det utan tingsrätt.
Inom mig gnager det. Nej, jag vet att han inte får något lån, men det borde gå att lösa genom att dom i den nya familjen avstår flaskan, och betalar.
Men nej, huvudet i sanden och in i dimman.
I takt med att jag och Mr pratar resedrömmar och långsiktiga mål, lika tacksam är jag att jag är ute ur det där. Kampen för att rädda honom, där jag kämpade fysiskt med ekonomin, men också psykiskt med tankarna kring den destruktiva familjen.
Tacksamhet, tacksamhet...