Så befinner vi oss återigen på olika platser i världen, denna gång inte fullt så dramatiskt. Han i Prag på hockey-VM och jag på Mallorca och träningsresa.
Och jag saknar honom. Först njöt jag av några ensamma dagar hemma, att bara få vara i tystnad.
Men här, här saknar jag honom. Saknar att få resa med honom.
Vi ska båda resa rätt mycket i tjänsten i höst, så jag tror inte att vi kommer att resa någon längre stans till sommaren heller.
Resa är ju livets guldkant och hur mycket jag än vill resa med honom så gläds jag att vi delar det som betyder något - vardagen. Och att vi trivs i det...