Egentligen vilken morgon som helst, och det är det ju.
Väcks av ett litet hej, och en arm som flyttar på sig och klart och tydligt visar att det är där jag ska ligga och vakna till. Så varmt - så hemma. Ett bröst som liksom blivit mitt, där är där min kind vilar om kvällarna och handen vandrar planlöst på bröstkorgen.
Det är där jag hör hemma.
Det slår mig att jag så tydligt minns hur fel den där famnen kändes när jag låg där första gångerna. Då var det ett substitut för något annat.
Nu är det ju hans, jag ligger där för att det är hans och för att jag älskar Mr hejdlöst.

Morgonen fortgår och vi behöver bara titta åt varandra för att le i varenda cell av kroppen.
Så befriande skönt att känna sig, så där busigt nyförälskade igen.
Jag är hemma!

Och jag tänker att vi skapar trygghet nu, en plan att stå på, ett vi, som kan bli fler.
Och det märks på Mr, att vi närmar oss, för med humorn kommer kommentarer om 7-sitsiga SUV, föräldraledighet och namnlistor.
Att humorn är människans bästa sätt att närma sig det svåra märks tydligt nu.
Bebisar visas, vänners berättelser återberättas, inte bara av mig - utan av honom.
Det går framåt.

Idag börjar kur 2 med Provera.
Träffade min läkare på en privat tillställning här i veckan. Underbart.
Sånt förtroende jag har för henne. Med ett varsitt glas bubbel berättade hon om vilka fler alternativ som finns, om vilka steg vi ska ta.
Det uppskattas, mycket.

En morgon har övergått till dag. Nationaldag idag vilket innebär en liten finare lunch är planen.
Med honom vid min sida, jag är komplett...

 

Livets underverk

6 juni 2015 17:25

Underbart att han börjar närma sig det stora. Egentligen är han nog kanske mer redo än han tror, det brukar ju kunna bli bra alldeles oavsett när det sker.
Stor kram!

http://Livetsunderverk.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...