Lotta

20 augusti 2015 20:58

Visst är det tröttsamt! " stackars Läckberg som ju redan har flera barn ". Precis som att man ska tycka synd om Victoria som ju redan har en fin dotter! Nej! Då går min sympati till dem som verkligen kämpar! All styrka till dig och stort lycka till! Vet du om du har några hinder som kan orsaka barnlöshet? Stor kram

minlangtan

20 augusti 2015 21:49

Nej, jag har inga medicinska hinder, men har tyvärr fått flertalet missfall med fd sambo...

Lotta

20 augusti 2015 22:19

Då hoppas vi att det blir bättre med nya sambon! Det är ju så mycket som är bra med er tillsammans!

Monica

22 augusti 2015 23:24

Måste säga att jag inte kan hålla med dig här. Varje människa måste ha rätt till sin egen känsla. Och är man, som Camilla Läckberg, fyllda 40 så är man nog rätt så medveten om att den fertila tiden i livet är på väg att rinna ut. Nu vet jag inte hur gammal du är, men om du är 25, 30 eller till och med 35 så har du - sannolikt - åtminstone fler år på dig än den som passerat 40 att få barn.

Jag tror att jag hörde samma inslag på radion som du hörde i torsdags. Det var en svensk rappare - Albin - som Lotta Bromé intervjuade. Jag slogs av att han, sina endast 26 år till trots, var så välformulerad, mogen och klok. Han hade förlorat en flickvän i tsunamin (något som hade tagit honom mycket hårt) och han hade gått och gick fortfarande i terapi. Han träffade så småningom det som idag är hans hustru, och han beskrev hur de efter bara fyra månaders bekantskap kände att de ville ha ett barn tillsammans - ett kärleksbarn, kallade han det. "Och så skaffade vi barn" sade han mycket riktigt. Om du hade lyssnat vidare, hade du hört honom berätta om hur detta barn fötts på tok för tidigt och hur han ( det var en pojke) dessutom var tillväxthämmad. Han vägde 900 gram vid födseln, och hans liv hängde på en skör tråd. Även mamman var nära döden i samband med förlossningen. Han beskrev sin skräck, sin vanmakt och hur han till slut flydde från sjukhuset för att han bara inte orkade mer. Det var verkligen inte så att det var plättlätt, absolut inte. Sin kärlek till sonen har han beskrivit i låten "Frank". Lyssna på den om du har Spotify! Den beskriver en villkorslös och oändlig kärlek till en annan person.

Jag kan även ha förståelse för mamman med tvååringen. Jag har två barn (båda nu betydligt äldre än två år) och jag kan förstå att man ibland stänger av gentemot barnet. Att ständigt jaga en tvååring, roa, fixa mat, plocka leksaker, förhindra olyckor, trösta efter olyckor man inte lyckats förhindra, möta skrik och trots, mat- och sovvägran och för tionde gången på en timme ta på vantarna som barnet raskt tar av sig är inget mindre än utmattande. Man är INTE en dålig förälder - eller respektlös, för den delen - för att man inte störtar fram när barnet pockar på ens uppmärksamhet. Igen. Jag är inte heller övertygad om att jag skulle ha uppskattat att någon annan la sig i och började lyfta runt mitt barn. Snarare skulle jag betrakta det som respektlöst - mot mitt föräldraskap, som knappast någon kan ha så mycket kännedom efter att ha betraktat mig på ett café en stund. Ungefär som jag inte kan veta vem du i grunden är genom att läsa din blogg.

Carina

23 augusti 2015 21:56

Monica, som du skriver så har alla rätt till sin känsla så även denna bloggare!!! Framgår inte om du själv har haft problem att få barn att det dröjer och fått missfall och ev ivf. Det känns inte så. För då har man ett helt annat spektrum av känslor som inte går att förklara. Känslor som konstant sitter på utsidan och att allt som "skaffa barn" och "längtan" etc ger helt andra perspektiv. Mina vänner hade liknande inställning (åter igen vet jag inte allt) och dom förstås inte mig under mina ivf:ormoch barnlösheten. Idag har jag förlorat dom som vänner. Dom ville inte förstå trots förklaringar. Jag jag tror att bloggaren som så många andra barnlösa med stark längtan i åratal aldrig är missunnsam mot andra som är gravid eller har barn bara att man tar illa upp på sättet dom säger det på framför allt när man har n dålig dag.

Som sagt var man kan se det från olika sätt och alla har rätt att känna precis som man vill. Jag känner precis likadant som bloggaren!!!!
Det är så jag känner. Just nu. Denna timme.

Lotta

24 augusti 2015 06:51

Fortsätt spy ur dig dina känslor! Jag blir också provocerad av saker och det måste man få bli! Få känna det man känner. Vore ju skönt att vara en snusförnuftig människa som kan tänka att de som skaffar barn kanske har sina problem... Eller att det visst är jobbigt att försöka få barn i några månader utan att få och sen berätta om sin oro när man är gravid för fjärde gången. Det kan det ju vara. Och svältande barnen i Afrika borde ju faktiskt tänka på att vi som äter mat varje dag också kan ha problem! Oj så surt och bittert det här lät då, men jag tycker att man kan få spy lite och sen ta nya tag! De som skaffat barn eller fått barn vet inte vad ofrivillig barnlöshet är! ( och det är ju inte deras fel. Det är ju inte mitt fel att jag inte vet hur det är att svälta och dö i Afrika). Men " bottenlös förtvivlan" " skräck och rädsla" " en skugga som finns över allting " är iallafall en litet försök till förklaring hur man kan känna. Fortsätt känn, fortsätt spy ur dig och fortsätt leva! Många kramar