Annandag Jul är över och några sköna dagar väntar innan nyår tar över.
Julen har firats med nära och kära och jag kan ingenting annat säga än att julen verkligen varit en mycket fin och fröjdefull jul. Vår första i vårt hus tillsammans.
Lycka!

Maten har varit god, sällskapen trevliga och jag har redan hunnit vända en smula på dygnet - precis som sig bör.
Men det finns två minnen som jag kommer förknippa med denna jul, minnen som berör lite extra.

Igår när Mr far skulle åka hem, alltså min svärfar så kramade han om mig extra hårt, lite för länge och viskade något väldigt fint i mitt öra. Han torkade sedan sina ögon och jag fick för alltid svar på min fråga om han ser sin sons lycka. Ett mycket stort ögonblick för mig.

Igår hade vi besök av en 8 veckors liten bebis. När han låg i min famn, kom Mr förbi, ställde sig nära och sa något så väldigt fint som symboliserar hans längtan efter ett sådant eget litet liv. För honom var det stort, första gången på länge som han får hålla i en sådan liten liten varelse och sedan dess har hans mun gått i ett om en längtan och saknad efter ett sådant litet liv i vårt hem.

Två för mig väldigt känslosamma minnen för julen, fina och underbara...