Direktlänk till inlägg 28 december 2015
Det var länge sedan jag skrev om honom, han som var en sådan stor del av mitt liv i 5 år. Från hans femte till tionde år fanns jag där.
Vi läste, lekte, semestrade, lagade mat, åkte på utflykter, hade fruktstunder, läste ramsor och räknesagor, provade kläder overaller och stövlar, torkade rumpor, plåstrade om och kramades i parti och minut.
Jag älskade verkligen honom!
Länge kändes det som att jag svek honom, fastän jag så väldigt väl vet att det var hans pappa som valde att göra som han gjorde. I pappans nya liv finns det ingen plats för Bonus och det fina umgänge som byggdes upp under 5 år raserades rätt fort.
Från att ha bott växelvis och mått bra av det, så träffar han knappt sin pappa och har inte sovit hos honom på ett drygt år.
Om jag själv fick bestämma så skulle jag önska att han skulle glömma mig, och aldrig tänka på mig mer. Jag vill inte att han ska sakna eller tänka på mig.
Men med dagens sociala media så är det inte fullt lika lätt. Vi har varandra som vänner på Facebook och Instagram.
Och härom veckan dök det upp en vänförfrågnan hos Mr - från Bonus...
Och häromkvällen skrev Bonus en julhälsning till Mr.
Jag är så otroligt glad att jag lyssnade på kunniga personer i början av detta helvete som rekommenderade mig att noga fundera på vilken plats Bonus skulle ha i min framtid. Om jag köpte en julklapp den första julen vi inte länge var en familj så skulle jag behöva göra det varje jul för att inte upplevas som svek. Jag köpte inget då, och det kändes så hemskt.
Nu i efterhand vet jag att det var rätt, för jag vet inte hur vår relation kommer se ut längre fram.
Jag hade hoppats och trott att det skulle rinna ut i sanden, blekas bort för att sedan försvinna bort helt.
Men den senaste tiden har det blivit en del "likes" och privata meddelanden, och det får min egna högst privata önskan om att få försvinna ur hans liv att framstå som lite mer otrolig.
Lille lille Bonus, om du bara visste vad tacksam jag är över det vi fick tillsammmans. Du fick mig att älska ett familjeliv...
En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...
Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...
Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...
Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...
I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 | 31 |
||||||
|