Den tanken och frågan slår mig tämligen ofta - är det nära, typ denna vinter eller ligger det långt bort, en IVF-behandling bort?

Frustrerande att inte veta, men ett kontrollfreak som mig kan gått få träna på att leva på hoppet och att hoppas och vänta.

På fredag ska jag göra något jag inte skrivit om här på bloggen, jag ska till min förre läkare - han som omnäms som TF här i bloggen. I grannstaden. 

Jag behöver få mer Metformin utskrivet då jag mår bättre på det. Men eftersom min nuvarande läkare tyckte att detta skulle tas till längre fram, sa ingenting att jag ätit Metformin i perioder till henne, och inte ville skriva ut det nu, så är det dags för ett besök där. Med blandade känslor.

Jag ska även passa på att fråga om att få ta ett progesteronprov. Min läkare tycker ju att jag ska "slaaaaaappna aaaaav" men jag ska se om TF har någon kommentar kring min korta cykel och att det blir lite spottings numera.

Jag känner att det iaf inte skadar att få fler synvinklar. Provera kan ju inte vara lösningen.

Hoppas också att höger sida fortsätter att mola, då jag nu den sista tiden haft 2 konstaterade ägglossningar på vänster sida, så höger skulle kännas bra. En tredje på vänster skulle kännas mindre bra om man säger så - då skulle något vara koko.

Ja, frågan är om det är nära eller om det kommer att bli en lång och ännu tyngre väntan. För det börjar bli tungt nu, jag är där i tankarna, redo och så klar. 

När jag tänker på att det faktiskt kan vara nära så blir jag varm inombords...