Både jag och Mr sitter just nu och planerar föräldraledigheter för en respektive person i våra respektive verksamheter, samtidigt som vi själva räknar ner till vårt besök på fertilitetskliniken.
Vi undersöker hur vi löser den korta frånvaron och planerar verksamheterna för den längre frånvaron som föräldraledigheterna för våra medarbetare kommer att innebära.
Jag vet att det är en del av mitt jobb, det jag har i uppgift men hur resultatorienterad jag än är, så känns det. Jag blundar, tar ett djupt andetag, bokar in det där planeringssamtalet och sätter ena foten framför den andre och ser till att få ett bra planeringssamtal.
Mr å sin sida har aldrig tyckt att det är jobbigt, han känns mer upplivad över att han snart ska få fundera i dessa banor.
I familjen har vi som sagt fått en liten nyföding. Den största hysterin har lagt sig men ändå duggar rapporterna in, och man förväntas också fråga.
Jag blundar, tar ett djupt antetag, känner inte efter, utan bara lyssnar, säger ingenting om min önskan eller längtan, sväljer extra hårt, blinkar till och fokuserar på att sätta ena foten framför den andre, komma vidare.

9 dagar kvar till vårt klinikbesök. Jag räknar ner och ser hur fötterna som sätts framför varandra går framåt, tar oss framåt. Veckor har nu blivit till dagar.
Ingenting känns egentligen mer värdefullt än att få en plan för oss.
Men ändå fyller vi varje fotsteg med liv, kärlek, respekt, lycka och glädje i vardagen...
Även om längtan känns mer intensiv nu än i tidigare relation, så känns det även som att livet får ta mer plats i de där levande fotstegen som livet tar med oss på...

Vi räknar ner till resan som närmar sig med stormsteg. Vi drömmer om turkost vatten och sköna stunder, läckra platser och spännande utflykter. Bahamas, St Marteen, St Thomas - vi är redo för att upptäcka att semestra på havet.

Vi kompletterar vårt bygglov, en spännande process, skönt att vara två och ta beslut, två som drömmer och funderar.

Och vi längtar och drömmer om något så mycket större, större än resor och bygglov. Om något vi båda skulle kunna byta bort allt för.
Och jag är så glad att jag känner att jag lever under tiden vi väntar och längtar.
Det ÄR jobbigt, jag blundar och biter ihop många gånger - men jag tar mig framåt - och imorgon är det bara 8 dagar kvar...

 

Kakan

1 februari 2016 13:54

Just börjat läsa din blogg efter att du lämnade en kommentar hos mig. Början i nutid så det kan ta ett tag innan jag kommer till delarna om bonusbarn mm.

Vad härligt det låter med Bahamas! Det ska bli spännande att läsa om er resa. Vi planerar smekmånadsresa och just nu tror jag att det blir Miami och The Keys men Bahamas låter ju inte fel heller.

Läste om din far och ska inte beklaga sorgen eller jo för jag tror nog att det är en sorg men kanske inte över att han är död utan över vad ni gick miste om i er relation. Känner lite samma, min pappa gick bort när jag var 22. Han var alkoholist med allt vad det innebär...

Stort lycka till på kliniken!

http://kakan1976.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...