Tack tack och åter tack för alla fina ord som strömmat in. Ni är många som följer mig, tack!

Det känns konstigt och overkligt, för Mr var det digitala testet verkligt, han behövde se det så istället för färger och streck på en sticka.
Kan man lita på sådana stickor?
Det var hans reaktion när jag visade honom den ljusa ljusa linjen på teststickan.
När jag igår tog det digitala så blev det påtagligt tror jag. Han befinner sig inte hemma, utan fick kortet med testet på ett ledningsmöte och hade lett från öra till öra hela mötet sa han, och kunde inte sluta under hela kvällen. Och jag tror honom för igår sa han att han längtade hem, och att få ha mig nära.
Min älskade Mr, det är ju helt klart att det är vi som förtjänar att gå igenom denna resa tillsammans.

Och själv känns det helt overkligt men inte så mycket glädje faktiskt.
En enorm lättnad att det faktiskt blivit ett plus tillsammans. Vi vet att det går.
Den vetskapen är underbart skön att känna. Och förmodligen slappnade jag av, för jag har drabbats av en enorm trötthet. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från jobbet, det kändes rent av hälsofarligt att köra bil när tröttheten var så hemsk.
Somnade direkt på soffan och sov 1,5 timme till dess att Mr ringde.
Sen kom huvudvärken.
Vägrade ta några tabletter men imorse kl 6 fick jag ge upp. Petade i mig två Alvedon och somnade om.
Meddelade jobbet att jag blir sen, och det blev jag.
Bakfull och trött, snuvig och gäspar så att käkarna snart går ur led.
Snorig och nysig.

Hemma finns nu Lutinus och Trombyl.
En tid för VUL är inbokat.
Vi åker ju bort den vecka som är ultimat för ett VUL och då ville jag få vänta en vecka eller två men läkaren tyckte vi skulle ta en titt innan resan för att se så att allt sitter rätt. Kommer inte få se ett pickande hjärta, men förhoppningsvis en hinnsäck.
Måndagens hysteroskopi fick bokas av och det hela känns mycket konstigt, men väldigt väldigt underbart!

Men denna trötthet? Den skrämmer mig, jag har faktiskt inte känt så här förr.
Jag som kommit igång med träning och fysisk aktivitet. Att ta sig till gymmet för ett pass på kvällen känns viktigt för välbefinnandet - och vetskapen att jag inte kommer orka prommisar och träning skrämmer mig faktiskt.
Hur var er första tid? Berätta gärna...