minlangtan

Alla inlägg under februari 2016

Av minlangtan - 16 februari 2016 17:50

Jag har dealen med mig själv, fram till läkarbesöket som jag försöker hålla lite halvhemligt så får jag ta ett test då och då för att se att jag fortfarande är gravid. Men jag får inte testa varje dag och spara och jämföra.
Och om handen ska läggas på hjärtat så behöver jag inte tveka egentligen, jag känner mig väldigt preggo.
Igår slog bröstkänningarna till, något jag aldrig känt så här tydligt om jag minns rätt. Det ilar, drar och känns helt enkelt.
Vaknade i natt av ett väldigt kännbart illamående. En halv banan räddade för stunden och jag sov vidare när det värsta lagt sig.

Jag känner mig väldigt gravid - jag känner mig skruttig, trött och bläig, idag har illamåendet hängt i från lunchtid. Somnade en stund på soffan och ska strax komma iväg på lite träning, behöver fysisk aktivitet.
Mr är orolig, tycker att jag är för trött.
Bra att även han får följa med till läkaren och får en bekräftelse på att det är normalt att må så här.

Så rent kroppsligt så känner jag väldigt starka symptom, Men glädjen finns inte där, jag kan inte glädjas. Jag tar dag för dag... Vågar inte ens skriva ut vilken vecka jag är i, för att få det att bli lite mer verkligt...
Önskar så att jag kunde känna glädje och lycka lite mer påtagligt, och förhoppningsvis så kommer det...

Av minlangtan - 14 februari 2016 07:40

Jag började fredagen med att sova en dryg timme på soffan när jag kom hem från jobbet. Därefter kom Mr hem och vi åkte och veckohandlade.
Väl hemma började Mr med middagen och jag somnade igen.
Vi brukar spela sällskapsspel, stänga av tv och umgås, så även denna fredagskväll. Men kl 20.20 ville jag gå och sova. Jag som älskar att spela spel och mysa.
Somnade direkt och sov gott!
Dock med en spybalja bredvid mig.

Igår lördag sov jag 2 timmar mitt på dagen och kände också att det var dags att sova vid 21.

Jag är trött, trött, trött och när morgonbestyren med Lutinus blev avklarat fick jag väldigt snabbt inse att två tuggor fruktsallad kanske skulle testas för att stävja blä-känslan.
Och så har jag ätit torkade plommon, så det var mycket skönare i magen imorse om man säger så.

Jag går runt och är trött, gäspar, snuvig, mår lite halvilla - typisk dagen-efterkänsla blandad med yrsel.

Och idag gjorde jag det jag inte skulle göra, men de andra testen var slängda så jag kunde inte jämföra. Vilket hittills varit det som gjort mig mest stressad, jämförelsen.
Ett starkt och fint streck... Starkare än någonsin, men det har jag också känt i kroppen.
Om jag inte vetat att jag är gravid så hade jag misstänkt allvarlig sjukdom, för jag mår skrutt.

Välbehövlig helg, sovit ikapp och jag erkänner att jag är lite nervös för en ny vecka full av koncentration och utan möjlighet till att sova lika mycket.
Men jag går in i veckan med vetskapen att något fint händer inom mig...

Av minlangtan - 12 februari 2016 08:21

Låt detta gå vägen, please!
Och så är det testförbud i helgen, men har flera graviditeter slutat genom att testen avtagit i styrka, då blir man nojig.
Och man ska ju inte testa varje dag, så är det bara.
I övrigt fortsätter vi med Lutinuskladdet, blääää!

Av minlangtan - 10 februari 2016 10:52

Tack tack och åter tack för alla fina ord som strömmat in. Ni är många som följer mig, tack!

Det känns konstigt och overkligt, för Mr var det digitala testet verkligt, han behövde se det så istället för färger och streck på en sticka.
Kan man lita på sådana stickor?
Det var hans reaktion när jag visade honom den ljusa ljusa linjen på teststickan.
När jag igår tog det digitala så blev det påtagligt tror jag. Han befinner sig inte hemma, utan fick kortet med testet på ett ledningsmöte och hade lett från öra till öra hela mötet sa han, och kunde inte sluta under hela kvällen. Och jag tror honom för igår sa han att han längtade hem, och att få ha mig nära.
Min älskade Mr, det är ju helt klart att det är vi som förtjänar att gå igenom denna resa tillsammans.

Och själv känns det helt overkligt men inte så mycket glädje faktiskt.
En enorm lättnad att det faktiskt blivit ett plus tillsammans. Vi vet att det går.
Den vetskapen är underbart skön att känna. Och förmodligen slappnade jag av, för jag har drabbats av en enorm trötthet. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från jobbet, det kändes rent av hälsofarligt att köra bil när tröttheten var så hemsk.
Somnade direkt på soffan och sov 1,5 timme till dess att Mr ringde.
Sen kom huvudvärken.
Vägrade ta några tabletter men imorse kl 6 fick jag ge upp. Petade i mig två Alvedon och somnade om.
Meddelade jobbet att jag blir sen, och det blev jag.
Bakfull och trött, snuvig och gäspar så att käkarna snart går ur led.
Snorig och nysig.

Hemma finns nu Lutinus och Trombyl.
En tid för VUL är inbokat.
Vi åker ju bort den vecka som är ultimat för ett VUL och då ville jag få vänta en vecka eller två men läkaren tyckte vi skulle ta en titt innan resan för att se så att allt sitter rätt. Kommer inte få se ett pickande hjärta, men förhoppningsvis en hinnsäck.
Måndagens hysteroskopi fick bokas av och det hela känns mycket konstigt, men väldigt väldigt underbart!

Men denna trötthet? Den skrämmer mig, jag har faktiskt inte känt så här förr.
Jag som kommit igång med träning och fysisk aktivitet. Att ta sig till gymmet för ett pass på kvällen känns viktigt för välbefinnandet - och vetskapen att jag inte kommer orka prommisar och träning skrämmer mig faktiskt.
Hur var er första tid? Berätta gärna...

Av minlangtan - 8 februari 2016 20:53

... så tar jag ett test, nej, inte ett, inte två utan tre och alla visar svagt positivt!!!

Som jag skrev tidigare - i fredags började mina spottings, förbannade jävla spottings. Alltid innan mens, flytningar bruna/rosa/röda som alltid accelerar och blir en mens.
Igår avstannade allt och sedan igår och idag så kom inget mer.

I eftermiddag efter jobbet tar jag ett test, och ett rosa streck kommer upp.
Åker iväg till Apoteket och köper ett till, även där kommer ett streck upp.

Jag som skulle ringa IVF-kliniken klockan 18.
Känslorna är verkligen helt utanpå.
Igår gick jag och la mig tidigt - mådde illa, och trodde att jag hade fått vinterkräksjukan men var tvärhård i magen, då brukar man ju vara lös.
Ikväll mår jag också illa och är gasig och svälld i magen.
Alla känslor lever rövare med mig, och jag har väldigt svårt att glädja mig åt det här.
Jag har varit med om det så många gånger. Stackars Mr, han skulle kanske fått det berättat för sig på ett lite annat sätt, än att jag spelar helt oberörd.

Av minlangtan - 6 februari 2016 19:45

Idag fortsatte jakten på Letrozole då gårdagens besök på det stora Apoteket inte ledde till någon framgång.
Så jakten fortsatte idag och det var ju en liten kamp mot klockan eftersom jag behöver det på dag 3.
Jakten var framgångsrik, på tredje Apoteket så fanns det.
Fick veta att detta läkemedel har som standard en ask med 100 tabletter. Letrozole är det nya Pergotime och ska tydligen ge bättre resultat och mindre biverkningar, risken för flerbörd är också mindre.
Letrozole är egentligen ett läkemedel som ges till kvinnor som har bröstcancer där man inte kan stråla eller där cellgifter inte kan användas. TF berättade om det och förvarnade mig om de fått många samtal från apotekspersonal till kliniken nu när de gått över till Letrozole eftersom det ska förskrivas till en helt annan patientgrupp.
Den ätes dag 3-7 och sedan kontrollerar man med VUL och så ska jag få Ovitrelle när det är dags.
Så VUL ska bokas.
Jag fick som sagt en liten ask, med 30 tabletter eftersom man bara äter 5 per cykel. Och det hanteras som "provask" vilket innebär att väldigt få Apoteket har den.
Om jag fått den vanliga asken på 100 tabletter hade det varit enklare.
Men nu finns asken hemma, skönt.

En underbar lördag går mot sitt slut.
Började dagen med en låååång prommis med en god vän. Väl hemma blev det dusch och sedan iväg på stan och äta lunch med vänner till Mr. En trevlig eftermiddag och en välbehövlig powernap efter gårdagens galej på kvällskvisten.
Många tankar i huvudet, men nu ska jag försöka ta ett steg i taget.
På måndag ska jag ringa Falun, galet - jag ska ringa en IVF-klinik!
För hjärtat slår lite för Falun...

Av minlangtan - 5 februari 2016 15:38

Så har det gått några dagar och timmar sedan beskedet.
Det har varit många tårar... känns länge sedan jag grät så här.
Men planen känns tydlig och vetskapen att vi inte spiller tid är också viktig för mitt välbefinnande.

Och på dag 21 som idag så känner jag att mensen är på väg. TF förklarade att det hinner inte bli någon befruktning när jag hela tiden blöder tidigt. Dag 21, det är tidigt.

Idag ska Letrozol hämtas ut för att kunna tas på dag 3-7. Jag har ett planerat ingrepp på kliniken måndag 15 feb och då kommer man även se hur jag reagerat på Letrozolen.

Vår semester närmar sig med stormsteg och det känns skönt att jag hinner få min Ovitrelle här hemma den första gången.
Egentligen ger jag inte Letrozol och Ovitrelle så mycket chans, jag tror fortfarande att min förbannade livmodertapp ställer till det så att det inte går att simma upp.

Och så AMH-värdet, omtalat, men ändå en indikation.

En sak i taget...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
<<< Februari 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards