Då är det bara dagar kvar till dess att vi sätter oss i bilen och åker mot Falun. En ganska lång bilresa för oss. 4 timmar.
Alla journaler har nu kommit och det är endast infektionsprover som saknas om vi blir rekommenderade IVF, men det gick att lösa där sa sköterskan.

Jag hade hoppats på att få min mens nu i veckan som var, då det nu är 29 dagar sedan missfallet.
Har ett inplanerat läkarbesök på torsdag för hysteroskopi och då ska mensen ha hunnit vara, så den måste jag boka av.

Nästan all min tankeverksamhet består av att tänka och fundera på IVF. Många funderingar och tankar och som många andra vittnar om - man är ensam i denna process.
Ingen direkt naturlig person som man kan dela funderingar, känslor, rädslor och förhoppningar med.

En fråga till er IVF:are - hur mycket kunde era män sätta sig in i processen?

Jag märker att jag utgår från att det blir IVF. Det finns ju även en möjlighet att läkaren inte rekommenderar det till oss.
Men jag hoppas att man ser att det finns fördelar med det.

Ja det är många känslor i omlopp...