Jag går in i denna IVF med många blandade känslor.
Spännande - allt är nytt, vi har aldrig gjort något sådant förut.
Nervöst - det finaste man kan få står på spel.
Pirrigt - hur många ägg blir det?
Skönt - nu ska jag få prova något annat.
Likgiltig - varför ska det funka nu?

Ja det är många många känslor, som kommer och går, en minut kan innehålla så många olika känslor.
Och så rädslan...
Sprutorna - kommer jag greja det?
Kommer min kropp ens svara på Menopuret?
Kommer vi till äggplock?
Hur ska jag hantera smärtan vid äggplock?
Tänk om befruktningen inte funkar?
Tänk om samtalet kommer - inget tillbaka.

Ja, så många steg framåt jag är.
Och jag vet att upprepning är framgången inom IVF, och till och med läkaren sa det, att man får lite mer info på vad man kan skruva om till nästa gång.
Det avdramatiserar det hela lite, med vetskapen att vi kan göra om det.

Många rädslor är det, men också känsla av en pirrande nyfikenhet, just för att det är så nytt.

Nästa steg är att plocka ut all IVF-medicin i nästa vecka. Ett steg i taget!

 

JVJK

26 april 2016 22:17

När jag skulle börja med ivf sprutorna tyckte jag det kändes ofantligt jobbigt så jag löste det genom att hålla sprutan still och lixom skjuta upp magen mot sprutan. Då var det ju inte jag som stack mig ;) Haha självbedrägeri kommer man långt med! Idag är jag inte riktigt lika nålrädd eftersom jag sticker mig varje dag men det är lika onaturligt. Du kommer greja det utan problem!

Känslorna svajar precis överallt, men jag lovar att hoppas åt er <3

Lycka till!

http://Jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...