Om man jobbar extra flitigt på jobbet, så blir resultatet därefter.
Om man tränar flitigt, så blir också resultatet därefter.
Men denna IVF-process känns inte alls så, som en process där man ingenting kan påverka egentligen.

Som person är jag ambitiös, gillar mål och struktur, och som bekant är ju inte denna process likställt med måluppfyllelse på den nivån.
Och jag känner stress, känner mig personlig ansvarig för att mina ägg ska prestera bra.
Kanske kommer Mr tänka likaså när det är hans spermier som ska befrukta mina ägg?
Det har varit många av dessa tankar i de sista dagarna. Press på sig själv, känna sig skyldig för den process vi går igenom.
Säkerligen helt normalt att tänka så - eller vad säger ni som varit i IVF-svängen?

Ikväll tar jag spruta 8 och från igår har vi lagt på Orgalutranet.
Igår var vi bjudna på en 40-årsfest och vi fick pipa iväg till bilen för att ta båda sprutorna genom att hasa upp klänningen och dra ner strumpbyxorna.
Säkerligen en situation vi kommer att prata om och skratta åt framöver. Just nu känns det dock bara förknippat med stress, eftersom Menopuret bestämde sig för att bubbla sig vilket inte är okej.
Så vi fick spruta tillbaka och ta nästa flaska.

Och det drar och maler i äggstockarna. Obekvämt att sitta o att böja sig ner är inte heller bekvämt.
Och de groteska ägglossningsflytningarna still going strong...
Huvudvärk idag och börjar känna att brösten är obekväma.
Note to my self eftersom framgångsfaktorn i all IVF-behandling är upprepning, och då kan det vara skönt att läsa tillbaka och se vad som hände i kroppen just där och då.
Överlag tycker jag att jag upplevt sprutprocessen så mycket lättare än jag trodde. Min andra dag med huvudvärk idag och lite sprutstrul, men inget värre än så. Och jag vill inte äta upp det nu de sista dagarna...

Så nu lägger vi en trevlig helg åt handlingarna, fest, vän-prommisar, lunch på fiskerestaurang har fyllt denna helg.
Imorgon får vi förhoppningsvis veta mer, vilket vi båda ser fram emot...

 

JVJK

22 maj 2016 20:27

Jag tror nog de flesta ifrågasätter sig själva och sina kroppar när man hoppar på ivf karusellen. Men varken du el Mr har gjort el Är något fel. Naturen vill jävlas lite extra med er bara. Heja dig och sprutorna!!

Kram

minlangtan

22 maj 2016 20:34

Tack, jag försöker tänka så... men förnuftet och känslorna går inte alltid hand i hand!
Kram!

 

J

22 maj 2016 20:58

Blir lite ledsen när jag läser dina tankar om att man själv är ansvarig tex när det gäller jobb och träning. Så mycket kan spela in som man verkligen INTE kan påverka; sjukdom eller andra händelser i livet som man inte kan kontrollera. Tänk större och vidare. Många människor som har det illa ställt har inte sig själva att skylla.

minlangtan

22 maj 2016 21:22

Nja, jag tror du missuppfattade mig där. Jag tänkte helt utifrån mig själv, och det kan egentligen omsättas till alla.
Om jag struntar i att göra något på mitt jobb, så blir resultatet därefter, ekonomiskt och/eller produktivt.
Om jag däremot gör något till punkt och pricka, följer instruktioner, jobbar på, gör det lilla extra eller vad som - så märks det på resultatet, oavsett om jag städar trappor eller sitter på juristbyrå.
Är du med på mitt resonemang?
Handlar om att man är ansvarig för sitt egna resultat, utifrån sina förutsättningar - i arbetslivet.
Så även om jag ser på träning och fysisk aktivitet. Och även om jag inte kan springa eller löpa något lopp, så det lilla jag gör kan jag påverka, genom att träna oftare, mer eller ändra upplägg, göra det helt enkelt.
Men inte när det gäller IVF, det känns som ett lotteri vad gäller många parametrar.
Hoppas du förstår mig bättre nu...

 

Första ivf-en

22 maj 2016 21:05

Just det där att det inte går att påverka resultatet tycker jag har varit allra jobbigast. Jag hade kunnat tänka mej att gå igenom jättemkt jobbiga procedurer och en hel del smärta om det var garanterat att det lyckas, men nu är målet så suddigt. Hoppet finns och jag fullkomligt knarkar statistik och procent, men några garantier får man ju aldrig.

minlangtan

22 maj 2016 21:23

Exakt det där menar jag också!

 

J

22 maj 2016 22:07

Aha, ok. Då hänger jag med. Och visst förstår jag dig. Tack förklaringen😃

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...