Tusen tack för alla fina lyckoönskningar här på bloggen, det värmer väldigt mycket i hjärtat. Så från botten av mitt hjärta - tack!

Vi är nu hemma efter vårt äggplock.
Jag är öm och har ont, så det är väl som det ska. Eftermiddagen och kvällen ska tillbringas i soffan och jag tänker inte gå mer än nödvändigt.
För det gör ont att gå.

Klockan 8.00 skulle vi vara på kliniken. Och nervös var bara förnamnet, så nervös. Det satt redan ett par i väntrummet och efter att vi anmält oss så fick vi sitta ner.
Efter 10 min kommer barnmorskan Maria och hämtar upp oss till den andra sidan på kliniken. Ögonen vattnades när hon visade var vi ska hålla hus idag.
Hon skulle ta hand om oss, och det viktigaste sa hon var att vi kände oss välkomna. Att hon dessutom var min första kontakt när jag kontaktade dom i januari efter AMH-chocken kändes fint.
Hon berättade att det skulle vara 6 par som skulle plockas idag så jag fick dela rum.
Jag fick byta om till rock och de läckra strumporna. Vi fick vänta en stund och tårarna började rinna på mig, så nervös och så rädd och utelämnad.

Embryologen från labbet kom ganska snabbt och hämtade Mr inför hans bidrag. När han gått iväg kom Maria in igen och satte kanyl på mig.
Hon gav mig även en liten hutt med lugnande och jag fick ta 2 Panodil.
Hon gick igenom mitt protokoll och stämde av hälsouppgifterna.
När Mr var klar kom han tillbaka till en betydligt trevligare sambo som låg och slappnade av.

Det knackade på och Maria berättade att nu var det vår tur, men att jag måste kissa först.
Jag fick ledas ut och jag var rejält snurrig av det lugnande jag hade fått.
Mr och Maria gick in med mig till något rum.
Och av med trosorna och så lägga sig i stolen.
Staffan hälsade och vi installerades på våra platser. Maria var mån om att jag låg bra och lade även en värmedyna på magen.
Läkaren började med att lägga bedövningen och det var ingen höjdare och mina tårar forsade.
Men jag bet ihop och bad om ursäkt väldigt många gånger.
Maria fyllde på flera gånger med smärtstillande i kanylen.
Jag vet egentligen inte när de började suga äggblåsor, men Maria sa åt mig att titta på den stora skärmen och visade upp provröret med vätska som labbet i luckan fick ta emot.
Första tömningen och jag hör "ägg", då slappnar jag av och axlarna sjunker ner på mig rejält.
Sedan hördes det "ägg" några gånger till. Efter 5 ägg hörde jag inget mer och då var det 3 rör kvar.
Jag var så avslappnad då.
Mr berättade att han tyckte att det var jättehäftigt att kunna följa nålen på skärmen och man kunde ju verkligen se hur äggblåsorna tömdes.
Jag hade ca 10 äggblåsor totalt.

Det hela var över på 10-15 min och jag inser att det inte finns en enda chans att jag tar mig tillbaka till rummet, vilket även Maria inser, så en bårvagn kommer och Catharina skjutsar tillbaka mig till rummet. Och där slappnar jag av, ont och öm, men lättad, det är över.

Catharina kommer in med Intralipiddroppet som går in på en knapp timme.
Jag försöker slappna av och jag är så lättad över att det är över.
Maria knackar på och berättar att man hittat 8 ägg. ÅTTA!!!
För mig är det verkligen många.
Min distansläkare hade hoppats på 2-3 med mitt värde så jag är verkligen mer än nöjd. Så otroligt glad blev vi, medvetna om att det behövs bra befruktning också, men just den delen att det fanns åtta ägg räckte där och då.
Jag låg där med mitt dropp, avslappnad och log för mig själv.
Meddelade mamma att allt gått bra.

Sara från labbet kommer in och berättar att Mr's spermaprov inte innehöll några överraskningar, många och pigga - så ett riktigt bra resultat.
Och det visste vi...

Imorgonbitti ringer kliniken och berättar hur det gått med befruktningen och om det blir återföring på måndag eller onsdag.

Vi fick instruktioner om testdag och Lutinusbehandling.
Jag frågade även om jag skulle få något mot mina spottings, Progynon.
Maria ville kolla av med Staffan vilket ledde till väntan, så jag fick klä på mig och vänta i väntrummet innan Staffan kom. Jag ska få Progynon vid återföring.
Mr körde fram bilen och lättade lämnade vi kliniken, lättade och glada.

För mig var äggplocket en positiv upplevelse, visst kändes det, i mitt fall mest bedövningen men ingenting som skulle hindra mig från att göra det igen.
Ett mycket fint bemötande och jag kände mig trygg i det som skedde.

Nu blir det en lugn kväll hemma och jag hoppas att smärtan ger vika, för det är allt annat än skönt.
Men det är sekundärt, i Falun ligger 8 av mina ägg och minglar med Mr's spermier - det är det enda som räknas. Egentligen.