Ni är såååå goa som skriver kommentarer och kommer med hejarop, stort tack!

Idag har vi vaknat upp till RD 6, och eftersom kliniken har testdag 18 dagar efter äggplock och jag har fått tillbaka ett tredagars så är mitt testdatum 14 juni. En lång evighet känns det som, men ändå något att förhålla sig till.

Jag har både Lutinus och Progynon som hormonstöd så jag känner ingen märkbar panik över att analysera sönder Lutinuspinnen (ja ni som är i denna värld eller har varit - ni vet vad jag menar)
Min mens kommer inte komma förrän jag slutat med Lutinus eller Progynon, så utebliven mens som annars är det säkraste tecknet på graviditet.
Jag har lovat Mr i något svagt ögonblick att inte tjuvtesta, men jag vet inte hur väl jag tänker hålla det löftet...
Det känns som en evighet.

Annars har dagarna åt till att glädjas över de tre eskimåerna som finns i Falun. I samma minut jag slet upp brevet på uppfarten i torsdagskväll, så ringde mamma, min mormor hade ramlat.
Och när äldre människor ramlar, ja fraktur i bäcken och arm och allt känns mörkt vad gäller hennes tillvaro.
Det slog mig där på vår uppfart när jag står med det anonyma kuvertet från IVF-kliniken i ena handen och telefonen i andra.
Livet och döden, så många gånger hand i hand...
Och mormor är naturligtvis kvar på sjukhus och kommer så bli länge länge till, men har fått för sig att jag är gravid. Med en liten flicka.
Ingen har berättat för henne att vi gjort en IVF så hon vet inte det.
Jag önskar och hoppas så att hon har rätt...

Och hur mår jag då? Det vi ruvare brukar kalla för symptom.
De senaste två dagarna är jag sjukligt trött. Tupplurar på soffan.
Bröstvårtorna har slutat att ömma men ersattes av en lite ömmande känsla i själva brösten.
Och igår eftermiddag kände jag av ett illamående som gick över efter att jag fått i mig middag. Och den blä känslan finns som kvar i bakgrunden.
Rätt goda symptom, om jag får säga det själv.
Men vi ska också komma ihåg att det är hormoner i omlopp av själva IVF-processen.
Det är helt enkelt bara att vänta.
Bara och bara...

Och nu sitter jag i skrivande stund och tittar ut över tomten när grävaren gräver upp hela vår uppfart för att det till veckan ska kunnas påbörjas gjutas inför en ny platta, med en utbyggnad som ska stå klar i höst.
Ett stort projekt som vi båda ser enormt mycket fram emot.
Mitt älskade lilla hus ska få bli lite större, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det snart blir en barnfamilj som får rymma hela nya stora hallen.

 

Maria

5 juni 2016 18:40

Håller tummarna stenhårt!! =) Jag kunde inte låta bli att tjuvtesta, men så hade min klinik 21 dagar efter äggplock också o det tyckte jag var lååångt ;)

http://ivfknyttet.blogspot.com

 

JVJK

6 juni 2016 07:48

Så otroligt spännande, jag håller alla tummar! Jag hoppas oxå att allt går bra för din mormor <3

Kram
Å
Grattis till eskimåerna förresten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...