... det var ett datum att förhålla sig till, att hänga upp tillvaron på.
Det är då kliniken öppnar igen efter sitt semesteruppehåll.
Ni som kämpar vet precis vad jag menar när jag säger att det är något att förhålla sig till i processen. En ny plan, en ny kontakt. Ibland är det just bara det som behövs för att man ska orka lite till, för att hoppet ska tändas igen.
Så även för mig...

Jag kunde tänka mig hur nedringda det är efter 6 veckors uppehåll, så jag tänkte inte ringa på direkten, utan invänta eftermiddagen eller morgondagen.
Men så strax före lunch ringde en barnmorska från Falun och stämde av läget och ville planera fortsättning med återföringen av våra frysta embryon.
När hon sa det så blev jag så varm i hjärtat och jag tycker att det var en mycket vänlig gest.
Ett telefonsamtal, men det betyder så mycket.

Nu är det dags för glad gubbe-jakt.
Det blir ett ostimulerat FET (frosen embryo transfer) med extra tillägg på hormoner efter återföringen.

Laboratoriet är fortfarande stängt denna vecka annars hade det varit dags imorgon. Så vi väntar snällt en månad till, men det var jag inställd på.

Så nu ska de rosa testen köpas och ägglossningstestas när nästa mens tar slut.
Och den lilla detaljen att det inte får komma en glad gubbe på en måndag...