Vi befinner oss i nutid, här & nu.
Många är vi som beskriver en IVF-process som en berg-o-dalbana, så väl fysiskt som psykiskt. Kroppsliga förändringar, mentala utmaningar, men ändå har man inget val, man måste igenom det. Steg för steg, nästa samtal, planering, kontakt eller vad som har med själva processen att göra - något att hänga upp tillvaron på.
När man får en ny planering, en ny kontakt eller kommer till nästa steg så brukar man fyllas av hopp, det känns enkelt, lågan tänds igen på något vis.

Så även för mig.
Det är svårt att formera i ord, och väldigt få personer vet om mina innersta känslor kring detta med IVF.
Och man gör det bara, man sätter ena foten framför den andra och gör det bara, man funderar inte - man gör det bara. Så känns det för mig, men om jag skulle beskriva min nutid i dåtid vilket jag ofta tänker på. Hur ska jag se tillbaka på denna tid?
Så är det... tungt.
Obeskrivligt tungt. Det är likt en bubbla man befinner sig, och som man måste vara lite extra snäll mot sig för att klara av att infinna sig i längre. Dag som natt är man i bubblan, tar en välbehövlig paus ibland, tillåter sig att dra efter andan utanför och så snabbt in igen.
In till ändrade värderingar, förändrad vänskap, fördjupade känslor, större ödmjukhet, skörare skal och större behov av stabilitet...
Det är jobbigt, men det finns inget annat väl som ens är aktuellt än att fortsätta tillvaron i IVF- bubblan, även om det tär massor på mig.
För det är jobbigt att vara här, men alternativet är ännu jobbigare...

Vi inväntar den glada gubben, hoppas på rätt dag till en början, hoppas på att Falun har plats för oss.

Och inne i IVF-bubblan har vi det som par, bättre än någonsin. Helt klart har den ofostriga graviditeten och den påbörjade IVF-processen fört oss närmare varandra. Och den vetskapen är god att kämna i bubblan...
Den här bubblan som är värre att vara i än jag någonsin trodde det skulle vara.

 

Lotta

14 augusti 2016 13:33

💜

 

Fru Infertil

15 augusti 2016 07:53

Precis så är det... En bubbla där allt är obeskrivligt tungt. Obegripligt i efterhand att man har klarat det. Jag ska strax in i bubblan för tredje gången. Vid det här laget vet jag ju vad jag har att vänta mig o jag vet också att jag kommer att klara det, samt att det kommer bli ungefär två månader totalt som jag inte ens kommer att riktigt minnas. Tiden kommer att gå, det kommer att bli julafton, och då har jag allt detta bakom mig och ett resultat. Känns så konstigt att tänka på det, såhär inför att allt ska dra igång... Kram till dig och din man och lycka till!

http://fruinfertil.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...