Fy farao så jag mår. Just nu i skrivande stund så mår jag faktiskt okej, så jag skyndar mig och skriver ett inlägg och städar undan diverse tekoppar och satsumasskal här hemma.
Men sedan i tisdags har jag mått helt ofattbart illa.
En planerad weekend med mamma till en Europeisk huvudstad var målet i tisdags.
Redan på tisdagmorgonen grät jag av utmattning och jag mådde så otroligt illa.
Jag hämtade upp mamma i tårar, och på eftermiddagen styrde vi mot Arlanda där vi skulle sova över på hotell för att på onsdagmorgonen flyga.
Men det gick inte. Det var bara att inse att det inte skulle bli någon semester alls och när jag mår illa så vill jag bara vara hemma.
Sent på tisdagkväll, gråtandes i sängen ställde mamma frågan om hon ville att vi skulle ställa in, och ja, det ville jag om jag innerst inne lyssnade på mig själv.
Jag kände mig som den dummaste som fanns, ställa in för lite illamående - men jag mådde verkligen inte bra.

På onsdagmorgonen åkte vi hemåt.
Och tur var det, för jag har verkligen mått skit.
Sjukskriven på deltid som kanske måste bli en heltidssjukskrivning.
Det var heller inga problem att få ett läkarintyg för avbrytandet av resan.

När illamåendet är som hemskast så funderar jag hur folk skaffar fler än ett barn om man mår så här.

Seeband, Lergigan Comp, Postafen och nu ikväll även ingefära.
Jag testar mig fram men lider så helt enormt av detta hemska illamående.
I kylskåpet finns saker vi aldrig någonsin har i vanliga fall, men jag gillar läget. Illamåendet har verkligen tagit greppet om mig och hela min tillvaro.

Men just nu har jag haft en 90 minuters tacksam paus i det värsta.
Måtte jag kunna få sådana pauser emellanåt, för annars orkar jag inte.

Ni som varit konstant illamående, har ni haft pauser i era illamåenden?
Och om ni skulle ha något som ni tyckte funkade bra på er, så tar jag tacksamt emot alla tips jag kan få...