JVJK

23 september 2016 21:13

Ja fyfan...

Mjae inga direkta pauser, snarare att intensiteten minskat något ibland. Framåt vecka 20 först hade jag lättnader.

För mig fanns inget som hjälpte. Mitt enda råd är att äta det som funkar när det funkar. Jag lärde mig snart vad som var äckligt i retur och vad som var vidrigt. Vätska är viktigt! om du blir riktigt dålig ska du åka till akuten och få dropp!!

Angående ingefära; https://jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com/2013/08/15/det-dar-med-ingefara/ läs kommentarerna oxå.

Kram och krya! Snälla kom ihåg att man får hata att vara gravid även om man längtat länge 💚

Sofi

23 september 2016 21:42

Jag fick prova på akupunktur och senapsfrön på nån punkt i örat, på mig hjälpte det inte, men jag provade allt som jag fick förslag på. Hoppas att du snart gått igenom denna jobbiga fas och får må bra resten av tiden.

livets underverk

23 september 2016 22:08

Jag har spytt mig igen två graviditeter och det vara bara jä*ligt. Det var seaband och lergigan/lergigan Comp som gällde från vecka 6 fram till förlossningen. En sak som jag märkte var att det blev sju resor värre när blodsockret dippade så jag behövde äta ofta och regelbundet. Åt något litet innan jag gick upp ur sängen på morgonen, sen liten frukost, nytt litet mellanmål 1-1,5 timme efter det, and so on. Varje gång jag råkade glömma och hann bli lite hungrig så var det helt kört, då hängde jag över toastolen i vad som kändes som en evighet.
Ingen upplyftande kommentar precis, men det positiva är att för varje dag som går så har du en dag mindre av illamående framför dig.
Min andra graviditet var jag inställd på att det skulle bli samma som under första, så det tärde inte lika mycket psykiskt. Vid första höll jag andan (kändes det som) och väntade på att vecka 12 skulle komma, för då skulle det ju släppa enligt alla. När det inte gjorde det ställde jag in mig på vecka 18 för BM sa att vissa får kämpa fram till dess innan det lättar. Sen satte jag hoppet till vecka 25 eftersom en kollega som fått tvillingar slutade må illa då. Och när vecka 25 passerade struntade jag i att hoppas mer på nån bättring. Det var ju ändå bara 15 veckor kvar.
Vid andra graviditeten var siktet redan inställt på vecka 40 så jag skonade mig från att bli dränerad på energi av att hela tiden behöva hoppas, vänta, bli besviken, hoppas, vänta, bli besviken, hoppas, vänta....
Det mest positiva var att de två graviditeter då illamåendet var som jävligast faktiskt resulterade i två barn, medan de sex graviditeter där illamåendet var mer överkomligt slutade i missfall. Så om jag får sia så kommer du hela vägen i mål den här gången. :-)
Stor kram till dig!

Elin

23 september 2016 22:28

Primperan och B-vitamin var det som löste mitt kraftiga illamående till slut när varken Lergigan eller Postafen hjälpte. Är nu i v 17 och har mått bättre i en vecka. Önskar att jag hade testat det tidigare..

Sara

23 september 2016 22:46

Jag lider med dig och lever i det själv. Det är visserligen inte alls lika illa denna gång som sist men kul är det då inte.
Förra gången var det en långt lidande tills typ v. 20. Illamåendet och kräkningarna höll på att sänka mig och svor dyrt och heligt att aldrig utsätta mig för detta igen men ja här är jag igen... Primperan var det som absolut hade bäst effekt även om inget tog bort eländet helt, men då sluta jag kräkas och fungerade hyfsat. Det blev mycket isglassar och isvatten den eländigt varma sommaren.
Denna gång är småätandet a och o även om det är en enorm ansträngning att äta utan aptit så hjälper det mig så pass att jag kan jobba men så mycket mer orkar jag inte. Har lite primperan kvar sedan förra omgången som jag tar de värsta dagarna och det hjälper verkligen (så varför jag inte tar det varje dag kan man undra).
Har följt dug länge men nog inte kommenterat innan, stort grattis till det lilla liv som växer i dig. Och det kommer vara värt det men det är en evighet när man är i det... Är själv i vecka 10 och hoppas det snart börjar ge med sig

Mig

23 september 2016 23:17

Man får ta det som det kommer.

Ida

24 september 2016 06:57

Åååå, det låter inte alls roligt.. Vet ju hur man känner sig när man mår illa innan magsjukan bryter ut😩.. Och nu går det ju inte över bara sådär.. Jag har haft "turen" att inte mått det minsta illa med mina men då oroade jag mig över att något var fel bara för det😩.. Men så behöver det inte vara, vi är alla olika och jag fick friska barn ändå.. Kämpa på❤!!

Hanna

24 september 2016 07:43

Jag mådde illa konstant från vecka 6, det började klinga av vecka 11 och var bättre (inte helt bra) typ v. 18. Mina strategier var att småäta konstant. Mådde sämre av att vara hemma så körde på med heltid. Kräktes ändå bara på morgonen. Tyckte jag mådde sämst hemma på soffan. Försökte att inte kräkas och inte tänka på illamåendet, och när jag blev engagerad av annat var det som bäst. Men var ju som magsjuka i 10 veckor, hemskt. Vet inte om du kräks, men jag försökte tänka att om jag inte kräktes borde mycket ändå gå att göra. Hade alltid med mig plastpåsar att ev. kräkas i men behövde aldrig det. Släppte bara ut det hemma. Är rädd inför nästa graviditet.

Dustpuppy

24 september 2016 13:02

Kräktes aldrig men mådde konstant illa i 35 veckor. Det enda som hjälpte var att hela tiden äta det som inte var äckligt. Iskall frukt skuren i bitar: aprikoser, saturnuspersikor, nektariner hjälpte lite och helst innan jag stigit upp för dagen.

Ät det som gör det bättre, bry dig inte om ifall det är nyttigt eller inte, är det pizza som gör livet bättre, så är det pizza morgon, lunch och middag! Normalt liv återvänder efter förlossningen, du ska överleva graviditeten, fokusera på det.
/Dustpuppy