minlangtan

Alla inlägg den 6 oktober 2016

Av minlangtan - 6 oktober 2016 04:27

Natten övergår till morgon inom kort. Min favorittid på dygnet, tiden när jag mår som bäst.
Illamåendet har fortfarande ett rejält grepp om mig och jag kan inte riktigt acceptera att jag inte kan vara mig själv. Hela tillvaron präglas av hur jag mår. Hemma är soffan min plats och sängen från klockan 20.00 På jobbet jobbar jag halvtid och hinner hem innan det värsta illamåendet tar över efter lunch. Ständiga kräkpåsar i fickor och väskor.
Tomma helger med en önskan om att kunna göra något trevligt, kanske gå ut och äta, gå på bio, gå på stan en sväng eller bara orka planera höstblommor.
Men nej, jag vågar inte tro att jag kommer kunna fylla helgen med något av det, men jag önskar det.
I tisdags hade jag en helt perfekt dag, där illamåendet inte påverkade mig alls. På eftermiddagen åkte vi ut till vårt köpcentra, gjorde våra ärenden och jag kände mig som mig själv. Förvånad över var illamåendet var någonstans, och lite lite orolig över att det bara försvann. Önskade att få tillbaka lite, så att jag skulle få en bekräftelse på att det fortskred.
Man ska passa sig för att önska saker och ting, för gårdagen blev desto jobbigare.
Jaja, jag ska inte tråka ut er med mitt illamående, jag är rätt less på det själv i ärlighetens namn.

Igår fick vi ses igen, den lilla räkan och jag! Denna gång i 8+3 och man såg tydligt huvud och små ben.
20 mm lång och ett hjärta som gjorde att hela överkroppen vibrerade på det lilla lilla livet.
När jag såg på livet på skärmen så var det första gången jag kände en tillhörighet, den där kärlekskänslan, ni vet, "du är min"-stoltheten.
En dag större än den hade behövt vara, och en alldeles perfekt placering.
Ett mycket bra och planerat läkarbesök där min medicinering gicks igenom och en plan lades för den kommande graviditeten.
Jag kände mig trygg och lugn när jag gick därifrån, och fasligt illamående.

Det sista Intralipiddroppet är taget och i brevlådan har vi fått lappen om "uppföljning av tidig gravditet" från IVF-kliniken.
Nästa vecka väntar mödravård och jag ska också ta tag i att boka fosterdiagnostik.
Det går framåt... och jag börjar försiktigt att vänja mig vid tanken på att det faktiskt är jag som är gravid, och att allt ser mycket bra ut, något läkaren poängterade fler än en gång igår.

Försiktigt vågar vi prata hemma, ta orden i munnen. Stora steg, men viktigt för den mentala biten.
Sunda tecken säger de som vet, skrämmande och vidskepligt säger mitt inre.
Jag hade tänkt att köpa en liten liten sak för varje positivt steg vi tar framåt.
Men jag kan inte. Det går inte. Det får vänta och visst kommer det hinnas med, men det hade varit bra för mig att våga. Ni vet, sockar eller något annat litet som en påminnelse om vad som faktiskt sker.

Jag smög nyss ut i kylskåpet och hämtade en miniyoghurt så här mitt i natten, och där satt bilderna.
Man ser framsteg, på bara några dagar.
Tänk, jag kanske blir mamma där i maj, och det bästa av allt - jag får göra denna resa med Mr.
Han kommer bli den bästa av pappor!

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards