Vecka 13 och det värsta illamåendet borde gått över. Nja, säger jag.
Magen svullar och fastän vågen säger bra många kilo ner sedan IVF-starten så sitter jackor tajt.
Mina vanliga trosor är utbytta till något betydligt mer bekvämt.
Fastän jag såg och hörde den lille senast igår så finns oron där, och jag börjar förstå att oro är något som kommer att gå parallellt med hela graviditeten.
Kan man någonsin vänja sig vid oro? Kanske bättre att lära sig hantera den.

Hela kroppen känns upp och nervänd. Svårt att känna igen sig i detta mående. Det kanske kommer, men just nu står jag handfallen men lycklig över att vi är i vecka 13 och läkarna använder ord som "etablerad graviditet".

Inte en enda sak är köpt.
På fredag gör vi NIPT, och jag måste komma över min egna mentala spärr och köpa något till den lille. Det är han värd!
Jag säger lille, för jag har svårt att se mig som tjejmamma. Åren med Bonus har helt klart färgat mig där.
Om några veckor vet vi.

Ute är det mörkt, november har knackat på. Runt om i villaområdet pågår folks olika liv. Mitt oktober har jag tillbringat i soffan med hinken, som jag vandrat med mellan säng och soffa.
Oktober känns som en dimma, tunga månader att ta sig igenom, men igenom kom vi!

Nu tar vi en månad till, november. Med förhoppning om att få må en smula bättre, en smula skulle göra stor skillnad...

 

JVJK

1 november 2016 19:09

Den där väntan och förhoppningen känner jag igen, jag kan bara säga så här HG suger nåt fruktansvärt men även det går över. Varje dag är en seger! Kan du fatta att du redan är i vecka 13? Tiden går sjukt långsamt när man är mitt i det men det GÅR ÖVER, jag lovar <3
Kramar

http://jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

 

Annette

2 december 2016 14:27

Jag blir så glad när jag läser på din sida, blir alldeles varm av lycka för er skull. Stor kram och önskar er en härlig helg utan illamåendet ♤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...