Min mage är här med besked, och jag trodde faktiskt att jag skulle kunna dölja min mage längre än så här, med tanke på att jag inte var platt innan.
Lite mysigt är det ju helt klart...och på kvällarna är den verkligen hård och klotrund.
I helgen måste jag klicka hem några sköna byxor. Ni får gärna tipsa om bra sidor för mammakläder för affärerna tycker jag är värdelösa.

Just nu ligger jag i badet med levande ljus och musik på, och njuter av att magen innehåller liv, ett så älskat liv. Ord räcker inte till alls.
Jag börjar på riktigt få känslor för det som växer där inne...
Så tacksam...

Idag var det BM-besök. Hälsoläget gicks igenom och prover togs.
Allt såg toppenbra ut vilket givetvis kändes bra.
Och så fick vi tid för RUL, sent tycker jag. Kommer vara i v 19+4 då.
När jag kom hem bröt jag ihop. All oro.
Först har man oroat sig för missfall, den första tiden, och sen ska man oroa sig för fosterdiagnostik.
Jag vill inte att detta ska tas i från mig och jag kände mig på riktigt helt vettslagen innan jag kunde behärska mig. Förmodligen en reaktion på att det börjar bli verkligt, jag börjar se gravid ut.
Dessutom kan jag omöjligt dölja magen till 19+4 och skrika ut min glädje då om allt går bra. Folk kommer se innan och då känns det tokigt att inte ha gjort RUL.
Mina egna hjärnspöken som härjar.
Det blev en tung eftermiddag på det viset, oron tog över handen.
Kunde ni alla dölja för allmänheten till RUL?