Vecka 18 är här!

Idag när jag stod vid kopieringsmaskinen på jobbet och väntade på en utskrift så smiter en kollega förbi mig.
Inget konstigt med det tänker jag, hon kanske ska fylla på papper i skrivaren, men oj så häpen jag blir när hon inte alls ska in i skrivaren, utan hon ska klappa på min mage.
Jag vet att många avskyr det, men jag tycker mest att det var lite mysigt.
Visst klappar Mr på min mage flera gånger varje dag, men detta var helt oväntat.

Annars rullar det hela på, jag mår bättre även om jag nu är trött trött och åter trött. Hade ett hb på 112 idag och undrar när BM kommer höra av sig.
Tyvärr också ketoner i urinen som är ett tecken på att jag inte får i mig tillräckligt med mat.
Jag som tycker att jag börjat äta riktigt bra.

Vi börjar närma oss en tid där de praktiska förberedelserna ska ta vid.
Ni vet, bil, vagn, rum...
Det är också helt surrealistiskt att få göra verklighet av så många års drömmar...